För första gången på – ja, hur länge egentligen, sedan luciahelgen tror jag? – har vi varit hemma en helg hela familjen. Hur skönt som helst, förstås. Det blev en helg av hemmafix såväl som utsvävningar. Men om vi börjar med hemmafixet, för det var det största fokuset denna helg, så var det Max födelsedagspresent ”Fixa rummet” som skulle genomföras – hans rum skulle genomgå förvandling från ett barnrum till ett fotbollsrum, enligt starka önskningar. Så, så fick det bli!
Före fanns en fondvägg med Spiderman-tapet, en våningssäng som han och Stella sover i (då hon har sitt riktiga rum på nedre plan i detta trevåningshus, och övriga rum är på översta våningen) och allmänt mycket leksaker och lego (vilket han dock monterat ner i väntan på att få göra om det till just ett fotbollsrum).
Upp kom en fondtapet föreställandes fotbollsstadion Nou Camp, han fick en ny säng från IKEA (svart Brimnes, som kan dras ut så kompisar kan sova över) och en ny sittpuff föreställandes en fotboll. Med låg säng blev sängkläderna med Real Madrid mer synliga, jag flyttade ut några matchtröjor istället för gardiner vid de två fönstren och vi möblerade om för att skapa mer yta. Det blev verkligen bra! Han har fått en Ronaldoplansch som ska upp och det återstår lite fix, men han är så nöjd med sitt fotbollsrum så han har svårt att slita sig för att gå till skolan eller ens kompisar.
Varierade lag, kanske någon konstaterar? Jo. Än så länge så gillar han fotboll allmänt och specifika spelare snarare än särskilda lag – när det gäller utanför Sverige iallafall.
Tapeten var en fototapet från Mural wallpapers. Min pappa som är en väldigt erfaren målare brukar svära över de fototapeter vi köper hem och vill ha hjälp med, men denna gång var han imponerad av kvaliteten. Jag hörde honom mumla om ”vinyl på framsidan och papper på baksidan” och gillade att den var tjock och kvalitativ. Vi måttbeställde den och den kom i tre stora våder, där de vita kanterna skars av innan uppsättning. Han svor desto mer över att den sedan behövdes sättas omlott flera centimeter och inte kant i kant – vilket försvårade mönsterpassningen – så det kan vara bra att veta att det (som alltid med fototapeter) är lite pill att få upp den. Förutom det så var uppsättningen inga problem utan det var som vanligt klister på väggen och så som gällde.
Stella då, blir hon utan sovplats nu – eller får sova själv i källaren? Nejdå. Vi ska dela av allrummet uppe så att det blir ett litet sovrum vid ena fönstret, och så skjuter vi fram och gör allrummet mindre. Det är barnen som sitter där och kollar på film eller spelar tv-spel, och de vill ändå sitta närmare TV-n. Det finns utrymme och gott om fönster för att spara ljuset. Här ser ni lite gamla bilder från allrummet som vi nu ska göra om. Vi hoppas att snickaren vi fått kontakt med kan hjälpa oss inom kort… för sängen bakom soffan kanske inte håller så bra i längden.
Meja har också ett rum uppe, och eftersom hon är för liten för att välja själv så har hon förstås ett rum för en liten globetrotter (som uppdaterats rejält sedan bilderna i det inlägget togs). Det har också hennes kompis fått – bilden nedan är från hans nytapetserade rum. Jag älskar verkligen de fina tapeter med världskartor som finns från samma ställe som fotbollstapeten är från!
Mer då?
Vi har haft lite sjukdom som valsat runt också, men det är så tråkigt att prata om så vi fokuserar bara på det roliga. I fredags hade vi barnvakt då mina föräldrar kom redan då, och de timmarna spenderade vi på allra bästa sätt. Vi käkade på Downtown Camper med några kompisar och sedan var vi allihop på en helt fantastisk dansföreställning på Stadsteatern; Because I’m Worth it.
Kraftfull fysisk dansteater om kärlek i ett öppet förhållande av Fredrik Benke Rydman
Det är nog fler som lever i öppna förhållanden än vi vet om. Kanske börjar par-normens tid närma sig sitt slut? När Jesper och Louise öppnar sitt förhållande öppnas också en dörr. Till himlen eller helvetet, det kan bara de svara på. Men en sak skall de veta. Har de väl öppnat dörren kan de aldrig stänga den igen!
En kraftfull fysisk dansteater där realism möter absurd poesi, ungefär som i vanliga livet. Sex stycken dansare/skådespelare, tre män och tre kvinnor, gestaltar olika sidor hos samma par som tampas med både sin längtan efter spänning och sitt behov av trygghet.
Jag har aldrig tidigare varit på varken en dansföreställning som denna eller på Stadsteatern – den kulturella sidan är inte min starkaste – utan det var mina kompisar som varit på flera Bounce-föreställningar och andra alster av Benke Rydman som för länge sedan kom med förslaget. Det var ett oerhört bra förslag, för detta var verkligen något alldeles extra, och jag kan inte nog rekommendera att se den. Se den!
Sedan avslutade vi på Downtown Camper igen, och hade väldigt mycket roligt att diskutera. En riktig toppenkväll!