Nej, jag har inget behov av att vara en trendig resenär. Jag är visserligen intresserad av resebranschens snackisar, men mer för att det kan få mig att bli nyfiken på sådant jag tidigare inte haft någon tanke på. Okända och kända ställen och kulturer har alltid fått mig nyfiken.
Ni som lyssnar på Att resa-podden har säkert många gånger hört Annika prata om Polen eller varför inte Baltikum. Jag har kanske låtit måttligt intresserad av dessa ”nya uppstickare” som bara ska besökas och hyllas – känns det som. Hos andra resebloggare läser jag reportage efter reportage om länderna i öst, och borde kanske bli mer sugen än vad jag blir.
Men, jag har ju varit där, jag också. Kanske är det därför jag inte längtar dit? Kanske var jag där lite för tidigt – innan de bästa restaurangerna tagit över från traditionella som då faktiskt, om jag nu ska vara ärlig, låg rätt långt efter de flesta andra länders matscen?
Så här är den – ett djupdyk bland gamla bilder av inte så bra kvalitet (det är inte positivt att ha varit tidig med digitalkamera och att komplettera med att leva kamera genom sin mobiltelefon) och en resa genom mitt Baltikum och Polen back in the days.
2004 – Tallinn
Tallin, sa de. Det är en vacker stad med en fantastisk julmarknad, sa de. Så vi tog en båt och åkte dit, jag och Henke. Det passade vår arbetslivsnybörjarplånbok perfekt och vi kunde bo bättre än vi gjort någonsin till dags datum, kunde unna oss massagetimmar som var riktigt bra och önskade väldigt mycket mer av maten. Och kanske är inte julmarknad riktigt vår grej?
Men, smaken på billigt spa och ett gulligt gamla stan var tillräckligt bra för att jag med entusiasm skulle boka en resa tillbaka ihop med mitt tjejgäng. 2006 hittade vi ett helt okej uteliv, betydligt bättre mat än första gången i stan och riktigt härliga spabehandlingar. En sparesa till Estland är något jag skulle kunna göra om.
2005 – Riga
Som nyanställd på Den Stora Amerikanska Konsultjätten gick resan till Lettlands huvudstad Riga. Mestadels var vi i konferensrum och testades på längden och bredden, men utöver det bodde vi på ett riktigt snyggt hotell, var på en helt okej takbar, festade på någon lokal bar – och såg en vacker stadskärna jag kände att jag hade velat se mer av.
2005 – Swinousjscie, Polen och golf på Amber Baltic
Kan man golfa i Polen? frågade vi oss, efter att ha hört rykten om folktomma banor och en lite spännande resa, och tog bilen söderut och färja över sundet. Banorna var trånga, krävde sina precisa slag, folktomma, helt okej fina (men inget jämfört med våra svenska enligt oss) och Polen var billigt. Vi hittade dock inte hem bland klientel eller känsla, och maten ska vi inte tala om. Det polska köket imponerade inte, och ju mer desperata vi blev i vårt letande desto sämre hittade vi. Mersmak? Nej, inte alls. Stränderna var visserligen fina, men något sug efter mer fick vi inte.
Bonus: Prag
Prag är mer en gammal klassiker än en ny snackis, men jag ler lite för mig själv åt de oerhört trötta bilderna från 2003 (vilket inte var min första gång där – till exempel bodde jag i en familj några dagar när jag var på en kör-resa år 1990… alltså den upplevelsen!), åt minnet av Sparta Prag mot Ostrava-derbyt vi tog oss till och en vacker stad som levererat år efter år.
Baltikum och Polen-sug numera…
Jag förstår att väldigt mycket har hänt, och att Baltikum och Polen som resmål skulle tilltala mig väldigt mycket mer idag. Jag vill verkligen själv uppleva det folk pratar om, och inte minst skulle jag gärna hitta tillfälle till de polska pärlorna – Krakow, Gdansk, Warsawa…
När tillfälle ges. Jag stressar inte… men någon dag.
Vad är din erfarenhet av Baltikum och Polen?