Jag är en av – kanske ganska få? – som inte blivit särskilt stressade eller påverkade av sociala mediers perfekta yta. Jag vet att det pågår annat i bakgrunden – alltid och hos alla. Därtill ska sägas att jag inte är särskilt intresserad av att följa personer eller konton vars fasad verkar allt för putsad. Inte heller tycker jag att de som har just den typen av framtoning är särskilt många. Det är lätt att hitta inspirerande och trovärdiga influencers, och de som kanske känns lite väl putsade kan man följa av andra anledningar om man nu vill det. Jag läser till exempel Isabella Löwengrip med stort intresse, men mer för att jag fascineras av hennes framtoning, imponeras av hennes driv och företagsbyggande och -ledande snarare än att jag vill ha lika fina outfits som henne varje dag eller lika välkammade barn.
Det intresserar mig inte – eller rättare sagt så har jag för länge sedan insett att min tid och energi inte räcker till för det. Den går åt tillräckligt hårt ändå, på väldigt många plan parallellt. Jag gör så gott som kan, och huvudsaken är att jag känner att mitt räcker, för min och min omgivnings skull. Resten struntar jag ärligt talat i.
Att jag har en inställning såväl som förmåga att se saker positivt, från den ljusa sidan, genomsyrar förstås här i bloggen. Men jag både hoppas och tror att det inte innebär att ytan känns förskönad. Jag vill så gärna ge både och, både kring livet och resandet.Den där allt för putsade fasaden tycks stressa folk, och det är helt ovärdigt. Man bör inte låta sig påverkas i den utsträckningen.
Däremot skulle jag gärna se att putsade såväl som fläckiga ytor inspirerade folk i den mån som är rimlig. Att man låter sig inspieras, men plocka små bitar för att gå åt ett håll man vill. Ett steg i taget. Eller, för den delen, bara stanna kvar på en punkt som funkar för en själv för tillfället. Äga sin egen balans.
Det innebär också att jag skulle önska att hela media och debattklimatet skulle handla mer om att inspirera till små förändringar, än att måla upp en orimlig bild som istället snarare blir att handla om skammande eller påbyggande av prestationskrav. Så mycket nu är antingen eller upplever jag det som, och jag kan inte förstå det – jag tycker att hela debatten kring väldigt mycket just nu är väldigt vriden.
Att äta svart eller vitt (= förkastligt eller veganskt)
En stark trend är att äta mer vegetariskt. Det är bra – superbra! Recept som sprids i medier är till större utsträckning vegetariska, och innebär det vegetariska inte bara utbytta ingredienser för efterliknande eller att recept ska vara oerhört nyttiga på samma gång så innebär det inspiration i sin bästa form. Jag vill laga mer vegetariskt, och att det ska kunna kännas både väldigt gott och riktigt lyxigt. Ett attraktivt alternativ varje dag i veckan med andra ord, och en naturlig och eftersträvbar utveckling snarare än en uppoffring för den högre meningen.
Men, på alla håll låter det inte så. Från vegetarianer sprids brutala bilder och förstärkande information som ska uppmanna till en mer vegetarisk kost utifrån ren skrämselpropaganda. Eller, snarare – genom skammande. Ingenstans finns en tanke på att nå sitt mål genom att istället inspirera positivt. Det enda som gäller är att vara vegan – annars kan alla insatser helt gå bort för de är ändå inte ”tillräckligt bra”. Är det inte för sorgligt?
Jag tror att någon som blir vegan från en dag till en annan riskerar att misslyckas rejält. Jag tror däremot att någon som tar steg för steg mot en mer grön kost lyckas. Som byter ut vardagens slentriankött mot andra alternativ, som lär sig att laga god, vegetarisk mat – och faktiskt tycker om det. Det är bra steg på vägen.. och vet ni? Det kanske räcker så.
Att leva hållbart eller vara en klimatförnekande miljöbov (= att flyga eller inte flyga)
Flygdebatten ska vi inte prata om. Aldrig har den varit så icke-nyanserad som nu. I början av året tycktes tidningarnas alla journalister komma hem från sina långväga semesterresor med en nyfunnen insikt om det negativa klimatavtryck just deras resa gjort. Det hade de visst inte tänkt på innan! Aldrig ska de göra det igen, och ingen borde någonsin flyga någonsin igen! #jagstannarpåmarken
Det är positivt att vi lyfter klimatfrågan när vi pratar om flyg, och det är viktigt att vi tar aktiva val kring vårt flygande. Att vi är medvetna. Att vi gör ställningstaganden och agerar. Men, jag tror inte att man kommer någonstans med skammande. Vi kommer inte få den stora effekten så! OM man gör ställningstagande kring att till exempel aldrig mer flyga så är det förstås något positivt – men det får inte innebära att man samtidigt skammar andra. Inspirera istället! Varje gång vi väljer att avstå flyg – kanske åka på ett annat sätt eller inte alls – är positiv. Men, en persons stannade på marken kommer inte vara det som förändrar hela vår klimatutmaning, även om det är den största positiva förändringen man som enskild person kan göra. Det räcker inte där.
Flyget är en stor källa till utsläpp, men väldigt liten på det stora hela. Resande förenar, bygger broar, skapar acceptans, bidrar till en bättre värld på oerhört många andra plan. Men nog ska vi vara medvetna och agera aktivt.
Vet ni vad jag anser inspirerar? Att läsa om alternativ till flyg. Att se hur Earth Wanderess- Evelina reser till Iran snart – med buss hela vägen (!) kan påverka mitt resande på riktigt. Hennes ställningstagande kring att aldrig mer flyga inspirerar, men ännu mer inspirerar när hon delar med sig till oss av hur hon gör det.
Här kan ni lyssna på Evelina i ett färskt avsnitt av Att resa-podden, där hon pratar om att resa men aldrig mer flyga.
Man får inte heller glömma att människor ser saker på olika sätt, och kan se olika vägar mot ett gemensamt mål (som målet om en mer välmående planet lär vara). Genom individuella insatser, genom förändringar på en makronivå, genom forskning och utveckling. Det finns inte bara en väg.
Att vara en influencer inom resor
Att vara en influencer inom resor kan vara utmanande, för jag kanske både ger en fasad om konstant attraktiva resor (med medföljande glada barn) och sprider klimatvidrig flygpropaganda….
…men här kan man tänker jag också se det dubbelt. Den resan du väl ska göra kanske kommer att bli bättre genom att du läst om den? Inspirerats till ställen du vill se, läst tips om sådant du bör tänka på? På samma sätt som jag lagar ett av 100 lästa recept i en matblogg… eller för den delen, ett bakverk av lika många. I min värld är inte bakbloggarna de som bör hållas ansvariga för att jag kanske fikar eller äter socker i för stor utsträckning. De är ju de som gör att det blir godare och bättre de gånger jag gör det.
Jag vill tro att ni alla som läser här, liksom jag som skriver, älskar världen – och ger uttryck för det på olika sätt, varje dag.
Jag hoppas att jag kan hålla en mer komplex gråskala kring resor och att vara influencer inom resor, och att min livsstil påverkar på ett positivt sätt lite här och där. Några svartvita argument eller prestationskrav och skammande kommer jag i alla fall göra allt för att undvika. Se det som ett löfte!
Förresten – kommentarsfältet här har varit riktigt trött på sistone, och ni ska veta hur glad jag blir när ni kommenterar. Kanske är detta inlägget då du vill passa på att göra din röst hörd? Det vore kul, berätta gärna hur du ser på detta!