En av mina favoritrundor i Åre är att springa Totthummeln runt. Brukar väl i ärlighetens namn bli mer ”gågg” än jogg, beroende på höjdmeter och rotfyllt underlag, men härligt är det och puls får man. Det jag gillar är att den är så lättillgänglig från Åre by, att det är skön stigning och att man flera delar har fin utsikt. Man kommer runt hela lilla runda fjället Totthummeln (820 möh) och får under sin tur utsikt mot Åre by såväl som Sadeln och Björnen, skidsystemet med Åreskutan som kröner – och vidderna bort mot Husån.
Vill man få ännu mer höjdmeter under fötterna och en utsikt i 360 grader så nöjer man sig inte med att springa runt, utan också Totthummeln upp. Man avverkar då totalt runt 515 höjdmeter från byn och belönas med mäktig utsikt.
Totthummeln upp – en höstkväll med Åre i 360 grader
Igår spenderade jag dagen inne framför datorn, inte alls missnöjd med att det regnade utanför och att jag fick mycket gjort i en av de mest rofyllda jobbmiljöerna jag vet; Vid vårt köksbord, där man inte har någon direkt utsikt men rofyllt anar sjö och fjälltoppar (och som en mäklare skulle beskriva med ”glimt”) men där det andas lugn och doftar puttrande kaffe. Så, inte förrän vid 18-tiden, då regnet lättat, lyckades jag slita mig och bege mig ut för lite rörelse och luft. Jag hade träningskläder och duschgrejer med mig i ryggan, för jag tänkte att jag nog bara skulle gå en liten bit och sedan bege mig till SATS och lyfta vikter, men världen ville annorlunda. Kanske var det dagens regn som gjort luften extra klar och världen extra vacker, men in till något gym längtade jag inte. Jag tog backarna upp istället för Totthummeln Runt-leden 213, och för varje höjdmeter blev det vackrare. Och vackrare, och vackrare. Berg kan ha den inverkan på en – att man inte riktigt vill stanna. Det ville inte jag igår. Jag ville upp!
Så, jag avverkade metrarna och lät pulsen stiga, och knatade upp på Totthummelns platå. Upp kom jag vid 7-snåret, just som himlen färgats svagt rosa, världen kallt blå och marken fortsatte glimra i guld. Det var så vackert! 
Jag tror kanske aldrig att jag kommer prioritera bort den lilla avstickaren upp på toppen igen. Så värt den extra tiden och de få höjdmeter som skiljer Totthummelns topp från led 213.