stockholm båtar långholmskanalen

Omaka örhängen och en rush in till yogan

These days. Jag är inte stressad längre, inte sådär så att det äter upp mig. Ibland kan jag känna att återhämtningen är för liten och intensiteten på helheten snäppet för hög men jag kan hantera det. Är tillfreds. Att jag känner mer och mer glöd i allt jobbrelaterat är jag glad för. Ett tag undrade jag nästan om det helt försvunnit från mig. Det vore märkligt – jag har alltid brunnit starkt. Det var liksom… oroande. Vem är jag nu? liksom. Men, det var temporärt börjar jag känna, och jag tar det som något väldigt positivt. Däremot inser jag att jag bör jobba lite på hur känslomässigt engagerad jag blir i saker och ting. Det kan nog vara en rätt viktig del för hållbarhet på sikt. Att kunna hålla distansen.
Jäklar ändå vad skönt att brinna lite igen. Det tycker jag.

Jag kör på i mitt uppdrag som egen. Konsult på heltid. En arbetsgivare som är schysst och tillåter flexibilitet. Hon fattar ändå vikten av balansen helt hyfsat numera, det får jag ge henne.

Så, att jag igår konstaterade att jag gått hela dagen med två olika örhängen på mig och idag tydligen fått på mig underkläderna ut och in utan att märka – trots mönster utanpå och vitt inuti liksom – känns ändå inte som någon fara. Inte att jag totalt rusade in till ett yogapass efter jobbet, och skyndade mig därifrån, heller.

Det är ju ändå bra att jag gör det, menar jag. Att jag kommit till den punkten då jag inte tänker att det var ett antal dagar sedan jag tränade “riktigt” och kör ett pass jag inte riktigt har energi till, utan att jag ger mig något som ger något annat. Okej att jag rustade in till hot yogan idag efter jobbet, men den gav så mycket. In med huvudvärk och tankar på uppgifter och lösningar, ut med lätt sinne och avslappnad kropp. Vilken win!
Träning bör ju inte bara syfta till muskler eller hjärta. Det finns mer i kroppen. Det finns själ och hjärna, leder och ligament, skelett och… kanske spänningar mellan allt. Känns rätt givet att träningstid ibland bör syfta till just det. I ett aktivt och medvetet val.

Mot springturism i Uppsala

Och så vet jag ju att det imorgon vankas annan träning. Sådan där “riktig” – och tveklöst en av mina absoluta favoriter. Imorgon blir det nämligen springturism i Uppsala. Ni vet, staden som jag i princip bara varit till som student och har precis noll koll på bortom nationerna.

snapshots-dresden-bilder
Tänker att det blir springturism ungefär såhär (Dresden), men vid Fyrisån.

Jag tror Uppsala, när jag får se det med lite andra ögon och fokusera på en massa roligt och fint som staden har att erbjuda – som en nära weekenddestination – kommer falla mig perfekt i smaken. En kompis och jag ska springturista och köra löpcoaching med Linda Lövqvist som man kan hitta på plattformen I’m a Runner och Instagram med samma namn, cykla mountainbike, SUPa på Fyrisån, göra takvandring på Uppsala slott och en massa mer. Som att se en Titanic-utställning och testa ett restaurangutbud som verkar toppen. Så kul!

Följ mig!

Mer läsning...
Söndagskvällens upplopp