Jag har länge vetat att den dagen skulle komma. Inte för att jag haft en resa bokad, utan för att jag drömt om en, och sådant jag på riktigt drömmer om och vill göra ser jag till att händer. Det har hänt sedan jag började spela padel och blev hooked att jag köpt någon viss kjol eller linne (okej, både och) för att jag vet att någon gång ska jag spela i Spanien, och där kommer detta kännas rätt.
Snapshot Instagram, juni 2022
Hooked blev jag förresten otroligt snabbt. Det är tre år sedan nu som jag satt efter avslutad innebandyserie och insisterade till några av lagkompisarna att vi borde låta våra chatgrupper för innebandyn bli för padel istället. Vi borde gilla? liksom. I oktober 2020 började jag på riktigt, i januari 2021 var intensiteten 11 pass på en månad och sedan dess är det runt den siffran jag kört varje månad. I topp hittills ligger maj 2023 på 17 pass. Väldigt, väldigt hoooked. Padel är seriöst en av de roligaste aktiviteterna jag har i livet, kanske faktiskt den allra roligaste – och att det kommit ett stort gäng nya bekanta utifrån det är förstås en fantastisk bonus.
Så. Att jag skulle åka på padelresa till Spanien är således förstås inga konstigheter.
Jag åkte med 19 bekanta, vi kan kalla dem padelvänner, till Estepona söder om Marbella i torsdags. I måndags kramades vi hejdå utanför vårt boende Estepona Holiday Hills och sedan dess sitter inte delen padel kvar i det sammansatta ordet padelvänner. 4 dagar intensivt umgänge, garv i massor, innerliga samtal om högt och lågt men mest äkta och djupt ger ju det. Vänskap.
Resan var allt jag drömt om och hoppats på, och så mycket mer.
Jag skulle kunna skriva mer om Estepona och Marbella nu. Om bra Estepona-mat på beachcluben Trocadero, om hälsocaféet Ikigai Food for Life som vi blev blown away av, om en gullig stadskärna med stark, lokal spansk känsla, om riktigt god mat på La Bulla Gastrobar och om strandpromenad längs en lång och härlig strand – och om de sena och fullt spontana turerna till Marbella med sina nattklubbar. Occo, Supper Club Puente Romano, Olivia Valere (som min spontanitet som tur var inte räckte till denna gång) och Momento Marbella. Men det känns sekundärt? Det jag tänker mest på är känslorna, magin i umgänget, i att träffa nya vänner. I vad som händer när nyfikna människor väljer att säga ja till en resa trots att man bara ”känner någon litegrann” (som det var för de flesta), tar utgångspunkt i ett gemensamt intresse och är totalt öppen för vad som kommer med det.
Det finns rykten att kvinnor är som tuffast mot andra kvinnor, men denna resa bekräftade igen motsatsen – vilket är den jag ärligt talat upplevt i hela mitt liv om än i vissa situationer mer än andra. Kvinnor är magiska, och kvinna till kvinna är det absolut viktigaste vi har.
Så hur var den, min padelresa till Spanien? Absolut fullkomligt fantastisk.