Jag vet inte om jag vill påstå att jag blivit en sån där som älskar att pyssla i trädgården… men jag måste säga att det är härligt. Det är fysiskt, det frisk luft och skön omgivning, det är meditativt för man kan gå helt in i det man gör och liksom släppa allt annat och skillnaden blir enorm. Jag som har ett väldigt teoretiskt jobb kan känna sån kick av att se resultat så snabbt.
Idag hade vi en del grejer som behövde fixas inför hösten, som att dammsuga poolen inför ordentlig poolstängning (som vi tar hjälp med, noviser som vi är) i veckan. Jag själv hade ingen plan dock men såg lite maskrosor bland stenrabatten på framsidan så gick för att hämta redskap för att ta bort dem. Då passerade jag det här området. Man har kunnat ana att det ligger stenplattor där men det har varit så övervuxet så vi inte vetat säkert. Så mycket gräs så det känts onödigt att börja, liksom.
Sen började jag små-rycka lite i gräset.
Dryga tre timmar senare hade jag räfsat med stålkratta, slitit med diverse mindre verktyg, skurit till förbannelse med fogkrats och ryckt rötter på rötter på rötter. Krattat ihop, kastat jord, sopat, ryckt lite till och upprepat hela proceduren. Om och om igen. Avslutningsvis gått loss med högtryckstvätten så jorden sprutade i luften (och landade inte minst i mitt huvud och i ansiktet).
Då såg det istället ut såhär.
Alltså, kan ni förstå vilken skillnad? Inte bara att få fram stenarna själva (de var fullt övervuxna, med så mycket jord så det var feta daggmaskar mest överallt) och få rent mellan dem, utan också att få fram kantstenarna gjorde massor. Det ser helt plötsligt så ordnat och fint ut. Jag triggas inte av perfekta trädgårdar men att lyfta små områden och med det allt annat är bara så tillfredsställande.
Bara vid den lilla uteplatsen känns det plötsligt mycket trevligare.
Vägen ner till trädgården har en helt annan känsla.
Jag körde ett race på trappen också och visst ser hela vägen upp till resten av gården mycket mer inbjudande ut.
Helt plötsligt gick det till och med att sätta blommor i de gjutna krukorna.
Nu väcks förstås sugen att röja ännu mer vid trappen. Vi tog direkt ner en buske och fick fram nedre delen av räcket men är lätt sugna på att röja resten längs hela kanten… Problemet är bara att jag inte ens vet vad det är, kanske är det buskar som blommar magiskt i maj?! Jag har sagt att vi borde vänta till nästa år men tillfredsställelsen i röjandet och uppöppnandet av trädgården alltså… Mersmak.
Nej, det har inte blivit någon trädgårdsblogg det här, och inte ska det bli heller. Men ni får gärna säga att jag var duktig idag. Om det behövs förresten, jag är nog redan onödigt stolt.