Det där med att ta med bebismat och blöjor på resan eller inte är något som är en återkommande fråga, och som det finns många svar på. Det är en fråga som delar en grupp i två – och de som starkt hävdar att all mat man vill ha finns och att bebisarna klarar sig bra på det fnyser åt de som tänker tvärtom. För, det finns ju också de som packar med burkmat till förbannelse åt sina små bebisar, och inte litar en sekund på det som finns att få tag på i ett land. Jag tycker mig ofta höra rekommendationer och åsikter som tillhör ytterligheterna – allt är väldigt svart eller vitt.
Jag tror också att barn inte svälter sig, utan – om inte annat tids nog – äter det som erbjuds. Är de bara lite äldre än de första trevande månaderna på annan kost än mjölk, så finns det i princip alltid mat. Man kommer långt bara på ris och frukt, brukar jag tänka – i nödfall, alltså. Annars finns ju bebisar också i andra länder, och mat till små såväl som stora – och med det möjligheter. Det löser sig. Så nej – i princip är jag inte för att säkra upp så mycket extra.
Men. Något jag inte förespråkar på en resa är att lägga tid på att leta/jaga/köpa sådant som man redan hemifrån vet att med all säkerhet kan komma att behövas eller underlätta på resan. Det är för mig mer dåligt investerad tid än det är jobbigt att pressa i lite extra i packningen om bara utrymmet finns (och för det förespråkar jag utrymmet under vagnen, som kan läggas i en påse och checkas in).
Max äter en nya zeeländsk klämmis.
Till Bali tar vi förstås med välling åt Meja – jag tänker att 2 paket är det som absolut kommer att gå åt, så vi tar med 3 för att kunna fylla på extra ifall hon får i sig mindre mat eller blir sjuk eller så. Vid de tillfällena är det jobbigt att behöva snåla ,och med välling har de ju verkligen en bra bas. Sedan tar jag med ett gäng lite matigare klämmisar – framför allt gröt, och någon klämmis-frukt och ett par, tre matpåsar. Kanske 12-15 klämmisar totalt? Situationer då de kan behövas är framför allt sådana då vi förflyttar oss, och med 6 utspridda boenden på 3,5 veckor kommer det att vara en del transporter så det känns tveklöst värt det dryga kilo vi landar på som startvikt i packningen för den här försäkringen – vilket är det jag ser det som. Ett blöjpaket slänger jag också i, så slipper vi tänka på det den första veckan eller så, och dessutom tar ”svenska” blöjor ofta upp mindre plats än sådana som finns att köpa.
För vet ni? Det är nu mindre än en vecka till avfärd, och på sängen i gästrummet börjar packningen växa fram. Så pass pepp nu!
