Det var inte så länge sedan vi satt där i en soffa i Säfsen, jag och Annika, och pratade om hur vi planerar resor egentligen och vad 2020 förmodligen skulle få bjuda på. Lite visste vi då. Som att våra döttrar som medan vi poddade lekte fint i en våningssäng tillsammans i rummet bredvid exakt tre veckor senare skulle få vattkoppor med en dags mellanrum (you do the math) och… att hela världen (?) skulle vara lamslagen kring resor och resande vid samma tidpunkt som deras synkade koppor skulle nå sin kulmen.
Här hittar du avsnittet Att resa under 2020.
Hur snabbt kan det gå egentligen?
Väldigt snabbt, uppenbarligen. Där och då – i poddsoffan – pratade jag om vinterns familjeresa. Planerna på Costa Rica. ”Ska bara hitta rätt biljetter”. Kanske någon lite lagom resa till sommaren. En weekend i Amsterdam med min höggravida kompis under vårvintern.
Just nu vet jag förstås inte någonting om någonting. Så snabbt kan det gå.
Hur rädd ska man bli?
Hur långt är ett snöre? Har någon facit där budskap och agerande (från myndigheter och andra instanser) varierar inte ens mellan dagar utan från timme till timme? Kan någon vara objektiv, och är inte just rädsla något som får vara helt… subjektiv? Och kanske inte ens varken relevant eller rimlig?
Jag tycker att det är läskigt med ett nytt virus, och tänker mycket att inte inte är som ett vanligt influensavirus som de som är mest avslappnade säger. Känd influensa har vi vaccin emot för att skydda de i riskgrupperna. Och, dödlighet är en (läskig och ovälkommen) sak men en annan (obehaglig tanke) hur många som ändå behöver vård – och hur vår sjukvård mår i Sverige.
Jag vill inte sprida, jag vill inte smittas eller bli satt i karantän. Vad gäller att resa skulle jag känna respekt för allt detta, och i min familjesituation skulle ingen resa kunna vara avslappnad. Vid en resa med barnen skulle jag vara orolig för dem, och utan dem skulle risken att bli strandad ifrån dem vara för hög. Det går ju inte, liksom. Men i det dagliga är jag inte rädd. Jag föredrar cykel eller buss före tunnelbana, tvättar händerna oftare och tänker till. Men nej; Jag har inte ringt mina barns skola och krävt karantän för de som spenderade sportlov i norra Italien (där jag själv var vecka 7 – några dagar innan utbrottet där blev känt) och jag är inte rädd, men;
Vi får väl se om resan till Amsterdam med min höggravida vän kan få bli av, sommarens semesterresa ligger vi lågt med och den till nästa vinter som jag för bara några dagar sedan letade flyg till känns det nu oklart med. Läget kan vara mer under kontroll då, det har jag tänkt, och varit inne på att boka. Men… tänk om det inte är det? Och, hur kommer reseföretag och flygbolag må då, oavsett hur lång tid det här kaoset pågår?
Jag ligger lågt.
Det är svårt att lägga värderingar i om det råder en panik nu, eller om vi kommer att se tillbaka och tycka att information och kunskap var briställig för att ta rätt och tillräckliga beslut. Agera.
Ska du åka på din bokade resa? Det vet du och bara du.
Hur resonerar du kring Corona i allmänhet och relaterat resor i synnerhet?
