Jag har ju tidigare berättat hur skönt det är att Stella sover så bra i bilen. Jomen det gör hon verkligen, och det är underbart. Däremot är hon ju allt annat än nöjd när hon är vaken i densamma. Hon kräver lite mer stimulans, att sitta och titta på leksaker och inte ens kunna slå ordentligt på dem, det går bort tycker hon.
Sin vana trogen somnade hon idag redan innan vi hunnit lämna garageuppfarten hos mor och far hemma i Borlänge. Hon sov sen sött till vi stannade för första gången – vilket var vid rödljusen i Rinkeby. Lite gnäll, ett grönt ljus så jag lät bilen rulla lite så hon inte skulle vakna helt, men tydligen ville bilen framför inte åka vid den här grönljusomgången, och när jag kollade bak hur läget låg med Stella – skulle hon vakna eller inte- så vaknade hon bestämt. Men inte helt av sig självt, utan av BONKET som kom när jag körde in i bilen framför… Attans (var inte det fulaste ordet som lämnade min mun då)
Mmm. Usel bilförare med vaken bebis där bak! När vi åkt åt sidan och inspekterat de eventuella skadorna kunde vi dock konstatera att bägge bilarna i princip klarat sig utan sådana (fast en liten grej ovanför den andra bilens nummerplåt lossnade, men han fick dit den igen). Småsaker bara, sade den andra föraren. Jag erbjöd en femhundring jag hade i fickan för småsaks-besvären (det var ju faktiskt lite grejer…), men möjligen var det den skrikande bebisen i famnen som gjorde att han avböjde vänligt men bestämt.
Hur gamla måste bebbarna vara innan man kan slå på en dvd åt dem?
Nänä, inte än, men den dagen blir ju inte fel den heller. Duktig sovare till trots.