Livet med en ettåring är ju för härligt. Här hemma tultar Stella omkring, går i högt tempo – börjar nästan småspringa, som att hon aldrig gjort annat. Alla saker är är saker som kan upptäckas och ska undersökas. Och samtidigt så märker man att hon förstår hur mycket som helst bara genom språket. Det utvecklas i rekordfart.
Mamma och pappa har hon sagt ett tag nu, och hon pekar på katter och säger "Ka". Fast framför allt så vet hon vad saker är. Och inlärningstiden är så otroligt snabb. Till exempel drog hon en dag med händerna på soffbordet, och jag sa "Torkar du bordet?". Dagen efter nämde jag "torka bordet" och Stella började på en gång torka bordet med händerna. Vissa saker bara fastnar utan särskilt ambitiösa försök till inlärning.
Stella visar hur stor hon är, hon dansar så fort hon hör musik eller man säger "dansa", hon pussas och kramas på beställning. Boll, fot, katt, blöja, vagn, snuttis och sko är andra ord som är givna, och det finns många fler. Det är så häftigt, och jag upphör inte att fascineras av hennes upptäckt av språket.