Jag borde verkligen skriva några rader om senaste dagarnas snackis. ”Jenny” – mamman som var på en hotellbar med sin väninna och sitt barn. Som ammade sitt barn och nekades ett andra glas vin av just denna anledning.
Jag tycker att det är solklart att bartendern gjorde helt fel. Han hade uppenbarligen inte kunskap i området, så varför lägga sig i? Det finns ju dock något som heter civilkurage, och det är det för få som faktiskt har – och med det i åtanke gillar jag tanken på att en person tar ansvar. Men efter ett glas vin? Kom igen. Hade mamman varit uppenbart berusad är det en sak. Men nu handlar det inte om det utan just kombinationen med amning.
Lite enkel matematik. Bröstmjölken får samma promille som blodet. Två glas vin ger typ 0,5 promille. Bröstmjölken får 0,5 promille. Tusendelar alltså. Inte procent – som alkoholhalt i dryck anges i. Under 0,5% anses alkoholfritt. Hundradelar. En avsevärd skillnad. Efter två glas vin skulle bröstmjölken innehålla fem tusendelar alkohol. Det lär ej ens vara möjligt att mäta, än mindre påverka ens en myra om det var så.
Att det rent medicinskt inte på minsta sätt är farligt för barnet krävs inte direkt någon raketforskare för att förstå. Det är fakta.
Problemet är ju givetvis enbart om mamman kan ta hand om sitt barn efter att hon intagit alkohol. Där går gränsen, det är det enda som är intressant i diskussionen. Det innebär ju också således pappan, eller vem det nu än är som har ansvar för barnet för tillfället. Men det snackas det inte om. En pappa med en öl på en uteservering, med sitt barn i stolen bredvid skulle aldrig aldrig aldrig behöva stå till svars för det. Nekas att beställa? Skulle inte tro det.
Problemet är en massa – ursäkta uttrycket – jävla moraliserande som folk håller på med. Men det ligger väl i vår historia att mammor ska ha en massa pekpinnar att förhålla sig till. Till skillnad från papporna. Så det är ju att göra saker otroligt lätt för sig att prata om att det inte känns rätt osv osv osv – istället för att tänka efter ett par varv själv, och basera sina åsikter på fakta.
Att lägga krav på mamman är liksom så enkelt, och givet.
”Kan man inte avstå från alkohol under den korta tid man ammar så har man nog problem”, är också en vanlig åsikt. Den kan man ju ha – men ärligt talat. Det funkar inte så. Eftersom det inte finns någon anledning till det så varför skulle man helt avstå, om man nu tycker om ett par glas vin till maten? Ingen avstår väl från något annat ”bara för att”. Socker? Fett? Apelsiner?
Nej. Resonemanget saknar rationell förankring.
(Däremot är det givet med nolltolerans vid graviditet – men det hör inte hit – så att en person som varit utan alkohol i nio månader har sannolikt inte problem att avstå ett tag till om de skulle vilja det.)
Vi svenskar har så lätt att dra likhetstecken mellan ett par glas vin/öl och fylla.
Man kan tycka att det inte ser bra ut, men det är inte tillräckligt för att ha en åsikt om hur bra mamma en person är. Man kan tycka att det inte ser bra ut när en ohälsosamt överviktig köper pommes frites också, men inte sjutton ger det en rätt att sätta sig på höga hästar och raljera över den personen. Eller neka den en beställning på snabbmatshaket.
Min egen inställning är enkel. Jag ammar efter ett par glas vin. Är det fest har jag inte ansvar för mitt barn – då är det med sin pappa eller med barnvakt. Då pumpar jag på natten och häller ut och vill inte amma heller, för där går gränsen för vad som känns okej. Men däremot har jag inga problem med att amma på tidig morgon eller så då – medicinskt har inget hinder funnits på hela tiden.
Är vi hemma och det blir fler glas så är ju det efter att barnen somnat. Är vi borta är det minst en av oss som är skärpt. Ja, ibland H istället för mig.
Visst har jag svårt att se att jag skulle sitta på en regelrätt bar med Max med mig och dricka vin, men det är verkligen inte helt omöjligt att jag skulle ta ett glas till en utemiddag med honom med. Eller på en uteservering, eller kanske en lugn hotellbar. Men nog känner jag mig skyldig då – och ”hoppas” att folk runt omkring har vett nog att basera åsikter på rätt grunder. Efter Jenny-diskussionen kan jag dock konstatera att så knappast är fallet.
Men så länge jag har kunskapen på min sida så tar jag det. Fråga mig, så svarar jag. Ifrågasätt, så förklarar jag.