Stellas gamla gåstol har varit utlånad, och att vi nyss fick tillbaks den innebar att den åkte fram tidigare än vad den annars kanske gjort. För en vecka sedan satte vi honom i den första gången och döm om min förvåning när han utan problem tog sig fram. Hallå, allt går bara för snabbt med den här killen! Jag hänger inte med.
Det finns många åsikter kring gåstolar, men det är svårt att neka en bebis något som de tycker är så roligt så de skrattar och tjoar så de knappt fastnar på ett foto utan bara blir ett leende sudd…
Jag kan ju ha många fix idéer… och gällande gåstol bryr jag mig noll i om det ”försenar tidpunkten då bebisen lär sig gå själv” (något jag är skeptiskt till) men däremot har jag tänkt lite att jag inte vill ha en bebis i den innan de tar sig fram för egen maskin, dvs ålar eller kryper. Det känns som att de kan bli bekväma då och bara vilja sitta i den för att ta sig fram, och inte kämpar för att ta sig fram själva utan hjälpmedel. Ett sånt scenario känns faktiskt ganska logiskt, och jag har också sett sånt i min omgivning…
Men Max är himla rörlig nu. Han ålar inte framåt men utan problem bakåt och framför allt i 360 graders vinkel, runt runt, i hög fart, för att få tag i leksaker. På mage ligger han utan problem en timme i stöten, han kämpar med hela kroppen för nya positioner och gärna upp med lilla rumpan. Så jag är inte orolig, utan rätt säker på att ordentlig ålning knackar på dörren. Så nog kan han få fortsätta hänga i sin gåstol ibland, och skratta och trivas. Inga problem.