Vädret var verkligen härligt i Tanto igår. Löparna tyckte nog sådär om Tanto dock, för oj vad många det var som verkligen såg slitna ut där. Det var ju ändå efter 17 km, fatta vad långt det är!
H hade såklart sötaste hejaklacken. Vi stod superbra, då det inte var så mycket folk just där (nära lekplatsen i Tanto) och vi hade fri sikt rätt långt. Många var det som sprang förbi och vinkade, för just där var fotografering.
Max somnade i bärselen (så sjukt mysigt) typ 2 minuter innan H kom. Stella däremot hejade rejält.
Medan vi väntade kollade vi in sambadansarna. Stella blev rätt förundrad och gick fram till dem, varpå största fjäderfäet tog henne i handen och dansade. Det var väl kul, även om jag innerst inne bara kunde tänka att jag hoppas att hon inte får några idéer av det där… 🙂
H var hur duktig som helst, även om han själv var missnöjd med typ 2 minuter för mycket. Nästa år..! 😉