Imorse vaknade vi till en fantastisk morgon i Blenheim. Förutom sol var det ordentlig värme i luften. Vi har haft tur denna vår i Nya Zealand, med sol nästan varje dag. Däremot har det alltid varit rätt kyligt i skuggan och inte minst på kvällarna. Antalet dåliga dagar har varit kanske tre totalt, och då har det varit bra kallt.
Men idag gav jag mig iväg på en löptur redan 8, och då var det säkert 25 i luften och såklart ännu varmare i solen. Härligt.
Men så är det ju första december idag och därmed är det uttalat Sommar i Nya Zealand. 🙂
Vackra omgivningar under dagens runda. En påminnelse varför det är viktigt att jag springer… 😉
Så det bådar gott inför vår ankomst till nordön (som bilden längst upp är ifrån), som ju har ett något varmare klimat. För ja, nu lämnar vi sydön. Den fantastiskt vackra sydön, med de mest spektakulära vyer jag någonsin sett.
Snyft.
Fast rätt skönt på samma gång, vi känner oss rätt klara med det. Man skulle kunna göra mycket mer men samtidigt kräver den typen av resande mycket energi (med två små barn inte minst). Och, utifrån förutsättningarna har vi fått ut det vi vill. Minnen jag alltid kommer bära med mig. Fantastiska ö, ljuvliga sagolandskap.
Fast med Nya Zealand är vi inte klara, en sista vecka på nordön väntar nu. Vi börjar lite kort i Wellington, för idag reser vi i lugnt tempo. En halvtimmes bilresa till gulliga Picton med fika- och lekparkshäng i några timmar följt av tre timmar på bekväm färja. Interislander, mycket bättre än Bluebridge!
Eftersom vi rusade igenom Wellington sist stannar vi mitt i stan inatt så vi kan få lite kvällshäng i stan. Perfekt med en camping mitt på kajkantens asfalt. Kan vi känna oss som hemma nästan. 😉