Så var familjen och vännernas två veckor över, så efter lunch var det dags att säga hejdå. Enormt trist. Ja, lika tråkigt som vi ställt in oss på. Minst.
Igår sa världsvan resenär (Stella) ”Nu vill jag inte vara här längre, jag vill åka vidare” och när vi sa att vi skulle göra just det kom glada följdfrågan ”Vilket land ska vi åka vidare till imorgon då?”.
Sen när hon idag insåg att de andra faktiskt skulle åka hem, så frågade hon istället lite uppgivet ”men… Varför kan VI aldrig åka hem då?”.
🙂
Sötaste backpackern i haremsbrallor à la Thailand.
Men vidare åkte vi, en taxi med flak mot Klong Nin.
Fast att åka vidare var inget problem för någon av oss, på sitt sätt känns det bra att avrunda bara familjen, med riktigt lågt tempo.
Lanta Paradise beach resort verkar schysst, fast det hade varit betydligt härligare med beachfront bungalow som vi ville ha men som var fullt. Nu har vi en enkel men rymlig familjebungalow i bakre rad, säker 25 meter från poolen. 😉
För övrigt är inte Max helt hundra än. Hans 13 timmar inatt (till halv 8 efter senaste veckans hemska 06) hjälpte inte helt utan febern har pendlat på under dagen.
Väl framme i nya bungalowen lekte han och Stella järnet dock, så någon större fara är det nog inte.
Bus och kramar!