Jag är så sjukt nöjd! Nej, jag var inte sugen på det längsta långpasset den här träningsomgången och Nej, jag har aldrig sprungit så långt innan. Och just det – Nej, jag är inte gjord för långa sträckor, jag är ingen löpare.
Men 18-20 km sa programmet och jag ville ändå komma upp i längd en gång inför loppet. Jag tänkte däremot att jag skulle känna mig nöjd med 18 km om kroppen tog slut där, men köra till 21 om känslan var okej.
H sprang med och peppade och vi höll lågt prattempo. Trevligt och så bra med pepp! Han tog med vattenflaska och vi bestämde redan innan att vi skulle ta stretch- och drickpaus vid 10 och 15 km. Det blev vid 11 och 16 och var både välbehövligt och smart tror jag. Jag var ändå fräsch när jag kom i mål liksom.
Benen kändes okej fast såklart stumma efter kanske 15. Pulsmässigt låg jag konstant i bra komfortzon, och blev inte alls trött.
Så när vi närmade oss hemmet och längden stod på 18,5 förlängde vi med lite kringelikrokar för att komma upp i hel halvmaralängd.
Så nu känner jag mig galet nöjd! Under 2,06 skulle vara kul att landa på och det känns inte omöjligt. Fast inte nödvändigt heller, jag kommer vara glad och stolt bara av att ta mig runt.
Jag ser fram emot varvet nu, fast känner mig samtidigt glad att jag förmodligen bara kommer springa den här sträckan en gång till i livet. 🙂
Efter 12 km var jag fortfarande nöjd och glad. 🙂 Nej, det gick inte fort men det var inte heller poängen med passet.
