Nog är det väl bra konstigt att det fungerar så olika med barnomsorg i olika kommuner? Eller kanske inte konstigt då det är kommunalskatten som används till att bekosta barnomsorgen i kommunen, men ändå.
Anledningen till att jag börjat fundera mer kring detta har sitt ursprung i en fråga på facebook, där en tjej frågade vad de andra tyckte om att hon ibland om hon kan sluta lite tidigare på jobbet klämmer in ett träningspass innan hon hämtar sitt barn i samma tid som vanligt.
Det var verkligen väldigt spridda åsikter kring det. För min del fattade jag inledningsvis knappt diskussionen, hon (de) har ju sitt barn heltid på förskolan, så om hon jobbat in en lunch och därmed fått en timme över så är det väl inget snack om att kunna utnyttja den som hon själv vill.
Fast, tydligen är det inte så enkelt i alla kommuner.
I många kommuner är det inte ens tillåtet. Du får endast ha ditt barn på förskolan när du själv är på jobbet, punkt. Där lämnas arbetstider, signerade av arbetsgivaren, in till förskolan som lägger barnets schema och således personalens dito efter det. Första gången jag hörde om detta (på en kvinnodominerad arbetsplats) var min spontana tanke – Men pappans tider då? Det lät så konstigt att mamman som kanske slutar klockan 14 en dag då måste hämta 14.20 (enligt personer som svarade i diskussionen på FB var 20 min diff det som godkändes). Jobbar man t.ex i vården så har man väl obekväm arbetstid och då är det väl meningen att man ska kunna vila dagtid? Jobbar man heltid bör man ha rätt till barnomsorg på heltid, om det är det inget snack!
Tydligen är det dock båda föräldrarna som lämnar in sina tider, så hur scheman sen läggs i praktiken vet jag inte.
Sen är det väldigt olika hur upplägget är när man är föräldraledig med yngre syskon. I Stockholm har vi det otroligt väl förspänt då vi har rätt till 30 timmar i veckan under 5 dagar. Extremen åt andra hållet jag hört om är 15 timmar i veckan, fördelat på timmarna 8-11 fem dagar i veckan, för att barnet ska kunna hämtas före lunch vilket således inte blir en kostnad. Det är absurt. För det första att ens (med syskon!) lyckas komma dit till 8, och sedan hämta direkt efter i princip. Har den pedagogiska verksamheten ens hunnit komma igång under den tiden, tillräckligt för att barnet ska kunna ta till sig den? För det är grejen. Att ha ett syskon på förskola handlar ju om det barnets möjlighet till pedagogisk verksamhet (vilket barn enligt svensk lag har rätt till 15 timmar i veckan), till att få stimulans och möjlighet att skapa egna relationer, få vänner.
Sen kan jag däremot tycka att det är konstigt med rätt till 30 timmar i veckan som det är i Stockholm – jag förstår bara inte hur det kan försvaras rent samhällsekonomiskt.
Med det sagt. Alla barn har rätt till barnomsorg, och det borde vara så enkelt som att det är baserat på hur föräldrarna jobbar. Väljer föräldrarna att tillsammans trixa med sina tider så att någon får någon timme över under dagtid borde de själva få bestämma över denna tid. Heltidsjobb = heltidsplats på förskola.
Sen finns det ju helt andra diskussioner, som rätten till natt-förskola inte minst. Det finns folk som måste tacka nej till jobb och istället stå utan jobb för att barnomsorgen inte kan lösas. Det är också sjukt.
Nu låter det som att jag klagar på barnomsorgen, men det är verkligen inte så jag menar. Vi har det otroligt bra i Sverige. Våra förskolor med de fantastiskt duktiga pedagogerna gör det möjligt för oss att jobba, oavsett om vi är mammor eller pappor. Det bidrar inte bara till jämställdheten utan välfärden i stort.
Den är något vi ska vara stolta över, uppskatta och inse det fantastiska med.