Alltså jag fattar att det låter helt sjukt för många (de flesta). Ännu mer att det kommer från mina tangenter. Men liksom. Kolla.
Visst, det töar här också, är blött på sina ställen och träden är kala. Men det märks knappt i spåren. Och oj vad vackert det är här!

20130131-161243.jpg

20130131-161253.jpg

20130131-161307.jpg

20130131-161314.jpg

Utöver detta så kan bi ju tala lite om min skidåkning. Jag hade bestämt mig innan för 20 km och de genomförde jag genom ett varv på 15 km-slingan och ett på 5 km-slingan.
Och vet ni?! Första 10 km gick på 45 minuter! Galet! Andra 10 inkluderade mer backar och två rejäla vurpor (långa, isiga backar som avslutades med kurvor. Jag var inte ensam om att sätta feta fallmärken i snön bredvid spåren) och tog 54 min. 20 km på 1,39. Heja mig!
Och jag var knappt sliten alls. Fantastiskt. Jag var glad hela tiden. Att ha Hanna & Amandas podcast i öronen var förresten sååååå grymt. Jag hade liksom bästa sällskapet med mig, som underhöll och fick mig att både skratta och tänka viktiga tankar. Om att man duger som man är och sånt.

20130131-161847.jpg
Tog lite sån här efter 10 km och värsta vurpan (ben och armar rakt ut som en sprattelgubbe, ansiktet rakt ned i snön med sån kraft så jag fick lite whiplash-känsla i nacken. Hoho. Jag bjuder på den.) Geggan i påsen smakade förresten skit (och inget vatten hade jag heller, nybörjare) men var nog bra tror jag.

Sen – after ski. Och det vet vi ju sedan förra helgen hur sådan ser ut! Eller?