Box är alltså det man säger om ett ställe man utöver Crossfit. Ja, själva gymmet i princip. Och vad Crossfit vet väl alla vad det är vid det här laget? Styrka och kondition genom ”ständigt varierade funktionella rörelser utförda under hög intensitet”. Kör så många varv du klarar på en viss tid, alternativt kör ett upplägg så snabbt du kan. Typ.
Själva innehållet är ingen nyhet för mig eller någon som kört Crosstraining på SATS eller annat (för då får det såklart inte heta patenterade Crossfit). Det är knäböj (squats) och sånt till absurdum.
Idag gjorde vi ett uplägg som hette Cameron och såg ut såhär:
Det bästa var att jag faktiskt testade lite nytt, och fyllde på den där hinken igen. Till exempel chins med hjälp av gummiband, dips i ringar (också med hjälp av gummiband), klättra i rep (jag höll mig på backen) och lite sånt. Det var kul!
Det sämsta var att jag blev lite feg. Fuskade lite. Jag vet, superfel! Men grejen var att jag ville inte vara toksämst och jag såg allt att en annan van tjej som hade mycket lägre tempo än mig på utfallsstegen jag inledde med slutade före mig så vasjutton?! Inte så att jag gjorde färre reps, absolut inte. Jo okej då, på chinsen, jag erkänner. Men inte annars. Däremot övergick jag t.ex från hopp till att kliva upp på en låda efter 30 hopp, när runt 20 återstod. Jag vågade liksom inte. Och kanske tog jag för mycket hjälp av gummibanden. Om jag säger att jag var för rädd för att misslyckas, så jag på samma gång gjorde mig själv rädd för att lyckas? Typ så.
Därför måste jag såklart köra en gång till. Och kanske någon mer. Då ska jag göra allt ordentligt, ta den tid det tar – för det gjorde de rutinerade. De flesta var inte klara på långa vägar när jag var det.
Knees to elbow. Golv-varianten för oss som kanske har för låga tankar om oss själva.
Jag körde på Crossfit Södermalm ihop med två kompisar, där vi köpt ett 5-gångerskort för 200:- på Groupon för att testa. Men alltså, ner i en knuttig källare (om än med många grymma tjejer också)? Njae. Det var rätt litet och ruffigt liksom. Hard core. Inte direkt som fina SATS med mysiga omklädningsrummet och så, vilket ju är en härlig inramning på ett träningspass – och en miljö som ändå ger inspiration. Det var liksom motsatsen till Rosa Skrot. Trevlig stämning, jovars, men njäe. Jag är inte övertygad.
Men som sagt, jag kommer testa igen. Sen får vi se om jag står fast vid att ”crossfit göre sig bäst på SATS”. Haha, snacka om att svära i kyrkan! (jag är något av mästare på det, ibland)
Apropå hardcore förresten. Och skaderisk i Crossfit. Vi ska nog inte skylla träningsformen på skadan idag, men efter 48 boxhopp av 50 kan benen bli lite skakiga. Ajajaj. Nej, inte mina. Stackars J! De där knölarna som växte fram ihop med skrapsåren lär vara i en härligt blå färg imorgon. Aouch!