Jag tror jag kanske nämnt det tidigare, hur jag älskar Årstaviken. Som jag alltid bott med runt hörnet, mina 11 år i Stockholm. Jag tröttnar aldrig.
Att även jobba här har jag också skrivit om förut.
Sommaren vägrar släppa greppet och nu har vi haft närmare 4 månader av onormal – men underbar och välkommen – värme.
Efter min lunch igår satte jag mig med min kaffe och dinglade med benen. Det var mest magiskt.
Och varmt förstås, jag nästan flöt bort. September förvånar.
Efter kaffet kunde jag inte slita mig. Så jag gjorde delar av veckans utmaning i #beyoga365 – jobbade med andningen, långsam och växelvis mellan näsborrarna. Testa.
Nyfiken på utmaningen? Härliga Jeanna (mycket bra blogg!) förklarar det närmare här.
Jag har hoppat på light, dvs inte varje dag men har det i åtanke och har dragit fram yogamattan kanske varannan dag. Korta sekvenser med bara specifikt mål som t.ex ”happy hips” eller korta solhälsningar ger ändå så mycket.
Imorse skulle jag gärna satt mig med en matta på kajkanten. Morgondimman är magisk.
Men nej. Dagens träning med utsikt över Årstaviken kommer bli av det tuffare slaget och innefatta puls och styrka. Inte fel det heller. Blanda och ge.