Det där med att lära barn att åka skridskor är ingen räkmacka direkt. Inte våra iallafall. Det är inte så att de hoppar och jublar över att åka och åka skridskor. Men vi vet ju att det är kul bara man lär sig och de behöver bara en knuff därbak. Det är värt det, barnen ska kunna lära sig allt som iallafall på sikt ger glädje i utomhusaktiviteter. Med kids i ålder som våra är det bara att bita ihop ibland. Innan man är på andra sidan så att säga.
Typ såhär. Jubel och fanfarer – inte. För övrigt, visst är jackan snygg? Värsta fyndet på Stadium-outleten förra året, och i år är Scott-jackan fortfarande lite stor men helt okej och himla snygg.
Vi kämpade. Vi åkte. Det ramlades (mest Max), gnälldes (mest Stella). Det gick lite sämre än senast i Borlänge skulle jag säga, men efter kanske 40 minuter på Zinkensdamms is tyckte hon helt plötsligt att det gick bra (med sina små försiktiga steg). Och att det var roligt. Oh the joy!
Då var det faktiskt till och med roligt att ramla (tyckte Max – som ramlade så mycket att han lärde sig ställa sig upp och det ju faktiskt inte så illa). Och Stella med sitt 5-års självförtroende körde den där ”titta på mig hur man gör Max, för jag kan åka nu”.
Det får bli Zinkensdamm (eller den spolade fotbollsplanen i Bergsgruvan på Söder jag fick tips om) fler gånger. Fast snart kanske vi har hållbar is nedanför badbryggan hemma på Kajen?
Jag instagrammade om just det i torsdags, lite skämtsamt sådär – och en dag senare låg isen över hela Årstaviken. Så det går ju snabbt när det väl börjar frysa på. Titta på bilderna nedan, det skiljer alltså en dag på dem. Coolt.
Vi följde upp med två timmar i pulkbacken – inte lika svårjobbat (som de älskar det!) men lika uppfriskande. Härliga vinter!