Jag ville få in ett träningspass idag, men det var en tung dörr idag. Jag skyller inte bara på en rätt sen kväll igår då vi var på AGs och överraskningsfirade en nybliven 40-åring utan främst på att vädret var så sjukt tråkigt så energin har gått på lågvarv. Vi har mest hängt runt hemma, med lite avbrott för fotbollsträning och Knatteskutt.
Det blev kväll innan jag tog mig för det där passet, och jag är evigt tacksam att jag fick med mig P. Vi bestämde oss för en väldigt lugn och skön mysjogg i prattempo. Det gick otippat lätt med tanke på att jag i princip inte sprungit sedan i höstas, och självförtroendet växte lite. P tog ner mig (oss) lite på jorden igen genom att påpeka att ”första passet brukar vara betydligt lättare än efterföljande” (haha!) och sen tittade jag på klockan efteråt också och insåg att vi hållt väldigt lågt tempo så självförtroende byggdes kanske inte ikväll i slutänden – men en otrolig energiinjektion var det iallafall. Frisk och fräsch luft efter dagens ihållande regn och ett magiskt vackert Årstaviken.
Jag brukar aldrig springa med sällskap förutom möjligen med Henke ibland, men jag tror vi är något på spåret här. Det var inte sista gången, det var det inte.