Jag har tidigare berättat om Röhnisch Running School, som är en löparskola som Lofsan och Alla Kan Träna-Ida skapat. För tjejer, av tjejer, som Röhnisch även säger om sina funktionella, välsittande och snygga kläder. Apropå det där med målgrupp har Ida skrivit ett grymt bra inlägg om hur de flesta löparprogram är riktade mot män och hur det gör det hela betydligt mycket svårare för tjejer att följa dem – och få de mål som det siktas mot vill säga.
Idag var vi ett gäng tjejer som var inbjudna för att få provsmaka ett pass ur årets löparskola. De två tidigare har hetat RRS5 respektive RRS10 och har siktat mot att få tjejer att klara av distanserna i namnet – 5 och 10 kilometer. I årets variant, den tredje i ordningen, går man in på ett mer målbaserat upplägg avseende prestation, dvs att i detta sammanhang sikta på en Mätbar måltid på någon av sträckorna. Attraktivt, eller hur? Att kanske sikta på att komma under timmen på milen eller vad som för min del definitivt skulle vara att spräcka 50-gränsen (dagens PR på lopp = 51,30). Man tar utgångspunkt i sitt nuläge för att hitta ett Realistiskt mål och sedan kör man programmet med sikte på det, och de tre passen i veckan kompletteras med styrketräning anpassat för löpningen, inte minst med avseende att hålla sig skadefri. Specifikt!
Löparskolan är Tidsbestämd, den pågår under 6 veckor.
Ser ni några specifika ord ovan? Specifikt, Mätbart, Attraktivt, Realistiskt, Tidsbestämt – så ser ett SMART mål ut.
Mål är just vad Lovisa pratade om på hennes föreläsning som inledde kvällens event. Jag fick många tankar av det, inte minst då jag precis är i uppstart till att köra lite mer rejält med Milla under en två månader satsning eller utmaning eller vad man ska säga. Det får jag återkomma till en annan dag – men iallalfall måste jag fundera på min målformulering i samband med det. Den går nog dock inte ihop med löpning känner jag redan nu. Svårt!
Roligt ikväll var förstås också att träffa en massa härlingar – och att köra träningspasset med dem. Backintervaller (sex ganska korta men jag fick blodsmak i munnen ändå kan jag säga) följt av några styrkeövningar.
Tack för idag Röhnisch, Lofsan och Ida (även om den sista bara var med oss i tanken idag). Och förstås Rosa Skrot som gjorde inramningen extra trivsam, som alltid!