I min hemstad Borlänge finns en klubb med lång tradition bakom sig. I min egen släkthistoria har klubben älskats genom generationer, och min farfars glöd på läktaren var lika känd som ökänd och det har gått i arv kan man säga. IK Brage var ett storlag under 80/90-tal men sedan dess har inte framgångarna varit särskilt stora. En sväng i superettan under några år nyligen, men nu stabila i division ett men i detta nu med häng på topp och avancemang.
Det finns dock ett annat lag i samma stad och numera samma serie. Ett med inte lika lång tradition men med en helt annan historia. En mycket mastigare och mer dramatisk historia.
Dalkurd är inte bara ett lag som på kort tid avancerat sig igenom seriesystemet upp till division ett utan det är också ett lag som nästan ses som kurdernas egna landslag. Ett lag som inte har samma tradition och förutsättningar som IK Brage, men ett lag som varit och är så viktigt för så många.
Idag var det derby på Domnarvsvallen, den anrika hemmaarenan som byggdes när Brage bildades år 1925 och som sedan några år också är hemmaarena för Dalkurd. Med ett av lagen trea i serien och ett fyra var det en enormt viktig match. Men det var inte det enda viktiga idag. Idag enades båda lagets supportrar kring den katastrof som utspelar sig i den i huvudsakliga kurdiska staden Kobane i norra Syrien, där IS fruktansvärda trupper drar fram.
Matchen var het och slutade 0-0, och om det säger jag inget mer. Men jag rekommenderar er alla att läsa Erik Nivas fantastsiska krönika om Dalkurd, och så hoppas jag att det blev mycket pengar insamlade till insatser rörande Kobané på dagens match.
Så här fint är det för övrigt runt Borlänge idag. En stad jag hoppas har plats för båda lagen, och båda lagens anhängare. Gör om, gör rätt*.
*Närmare 20% av Borlänges invånare röstade på SD. Det är helt fruktansvärt. Och om SDs anhängare har Fredrik Virtanen idag skrivit en fantastisk krönika. Läs den också, är en direkt uppmaning.