Jag fastnade för det där med att träna chins när jag körde med Milla som PT förra året, och även när jag året innan tränade regelbundet med Lofsan smögs de in här och där. Ett pass jag körde med Lovisa var att köra 100 chins på valfritt sätt (t.ex med band, negativa etc och bara vila när som helst när man behövde). Riktigt pannbenspass, kan tilläggas och följer man upp med lite extra rygg – t.ex räckhäv eller latsdrag så bönar man och ber om nåd efter en stund.
Min kompis var lite förvånad över upplägget igår tror jag. Vi kör oftast cirkelträning med blandad puls och styrka, men igår körde vi som sagt 100 reps genom att köra 10 var växelvis och igår körde vi genomgående ”riktiga” (ej negativa el dyl) med gummiband.
Hon filosoferade efteråt, när vi även supersetat sittande rodd och rygglyft, ungefär att ”jo men det kanske är bra ibland att träna en muskelgrupp mer intensivt”. Jag tror hon syftade på ryggen.
Min rejäla träningsvärk idag berättar ju dock det jag konstaterat sedan jag började köra chins för dryga året sedan – att i sådant fall heter den muskelgruppen överkropp. Armar, rygg, armhåla, mage – ingen del kommer undan. Och det är ju det som är så fint! Det är därför chinstränings är så himla grymt vare sig man behöver trippla gummiband som hjälp eller har viktplattor fastbundna runt magen för extra vikt.
För att fortsätta med länktemat kan jag tipsa om ett inlägg om olika typer av chinspass som Anna skrev för några dagar sedan. Inspiration!
Så. Nu ska jag ta min onda överkropp och hämta mina barn. Hello fredagsmys!
