Med precis ett år som husägare i CVt gav vi oss på vårt första större projekt. Vi köpte ett hus som är i princip färdigrenoverat av en anledning – vi är inte händiga och vi har ingen som helst rutin (eller intresse i) att hålla i den typen av projekt ens om vi låter proffs göra allt. Ärligt talat så fasar jag för hela den biten, vilket kan låta väldigt märkligt då mitt yrke är att vara just ledare och jag har många år som projektledare bakom mig… Men i hemmet är något helt annat. Hantverkarbranschen och allt sånt – där är jag helt novis, och jag vill inte ens vara annat.
Men iallafall så bestämde vi oss för att investera i stenläggning av en uppfart/parkeringsplats och det jobbet har gjorts den här veckan efter att vi haft några företag som tittat på arbetet och lämnat offerter, varpå vi bestämt oss för ett av dem.
Vi har en mindre uppfart nära huset som redan är lagd med sten, men nedre delen av tomten bestod av en inte allt för rolig parkering där det varit väldigt övervuxet. Grus med gräs på många delar, fruktträd, stubbar och som sagt rik växtlighet. Såhär (efter att vi innan de kom fällt totalt 3 träd varav 1 på bilden nedan, och klippt ner lite buskar i förberedande syfte);
Efterbilden är denna:
Hela ytan är på ungefär 110 kvadrat, och här är lite fler före-bilder (och då ska man veta att vi redan klippt ner massor!):
Efterbilderna är som natt och dag verkligen – och vi är verkligen nöjda! Det känns som en investering som höjt hela husets intryck.
Vi har såklart en massa fix kvar. Muren runt hela ytan ska bli högre, och så ska markytan jämnas ut inte minst upp mot resten av trädgården (där studsmattan står). Vi ska ha en stentrapp i mitten av parkeringen upp mot studsmattan, och stenlägga en gång som ansluter till den gamla gjutna stentrappan (jag har verkligen inget emot att det finns gammals stil på några ställen och att det mixas). Ovanpå marken runt hela området ska det läggas markduk och bark osv. Vi ska ha hem en elektriker och sätta lampor längs den gamla muren ner mot parkeringen och ett gäng i gången uppåt också. Och så ska jag försöka rädda mer av syrénhäcken som tyvärr rök med i grävningen… (och av vilka 1/3 återplanterats, håll tummarna för att de överlever…) Ångesten! Nu är jag inte lika upprörd som jag var i tisdags (då var jag helt knäckt – den maffiga häcken är en del av husets själ!) – det gör inget om den är lite lägre/mindre då området bakom blivit rent och snyggt, men jag ska sätta om några syrénbuskar från andra delar av trädgården så den blir lite tätare. Och så ska vi klippa ner tujorna som delar av nedre delen av trädgården och den övre. Cykelstället ska tillbaka till en början iallafall, på något års sikt är det förstås troligt med carport/förråd eller så. Vi får se.
Givetvis ska mur och pelare målas om i vitt, och järnstängslet bli svart.
Som sagt – det återstår ”en del” pyssel, men vi ser redan nu att det kommer bli ett sånt lyft, och de här sista delarna ser jag verkligen fram emot att fixa med under hösten!
Vi passade också på att byta ut gången mellan övre uppfart och trapp till ingången från stenar och betongsteg till samma sten, vilket känns både snyggare, mer underhållsfritt (att skotta osv med grusunderlag är ingen höjdare) och så kommer det vara aningen smidigare att rulla barnvagn där (som är en petitess i sammanhanget men en bonus).
Det kommer bli samma färg när den nya stenen åldrats lite – och så ligger förstås extra fogsand på nu.
Så nu ser det ut såhär. Massivt… hehe… men det känns riktigt bra!
Men projeketet då? Jo, mitt humör har pendlat kan man lätt säga. I början kom de igång segt, grävningen fick hela uppfarten och gården att se ut som en soptipp och inte minst med syrénhäcksfadäsen så var det bara för mycket. Hade vi fått ett bud på det där och då hade vi kunnat sälja huset billigt…
Men sedan, när väl grävningen var klar och de fått upp de stora stubbar som trilskades och fördröjde hela arbetet, så rullade det på och firman var noggranna och ambitiösa. Med facit i hand (även om vi inte har hela facit än förstås) så känns det mest grymt att det går att göra sådana förändringar, och vi tänker att det inte är sista större projektet ändå. Men ge oss ett par år eller tre först… det känns det som att vi behövs nu, i den mentala urladdning det känns som nu när vi är nästan klara. Jag är inte en ”renoverare”, och förstår nog de som orkar med riktiga storprojekt ännu mindre efter den här erfarenheten.
Den här delen av projektledarskapet var bra. När de nästan var klara.
Men summeringen nu är – Hem, I love you (ännu mer)!
