Jag var på ett event imorse där ett företag som gör blodprov privat presenterades; Werlabs. Det går i kort ut på att man själv kan gå och ta blodprover och få svar på om man till exempel har brist på något, eller om det finns andra avvikelser som man skulle kunna agera mer eller mindre enkelt på till exempel genom sin kost. Jag har förstått att sjukvården inte är allt för positiv kring detta, för de tycker att hypokondriker kan få vatten på sin kvarn och i ännu högre utsträckning oroa sig eller söka vård i onödan.
Märkligt, tänker jag. Det finns ju hur många som helst som till exempel känner sig oförklarligt trötta och då kanske har lite lågt järnvärde, eller brist på någon vitamin som påverkar dem på något sätt. Är det inte bra då om man privat kan ta initiativ till att göra en liten hälsokontroll för att få svar på det? De flesta tester visar, enligt Werlabs, att nivåerna är fullt tillfredsställande men för en del så kan givande slutsatser göras med hjälp av testerna och tydligen får man sina testsvar online med rekommendationer kring hur man bör agera kring dem. Har man större avvikelser så kanske det helt enkelt dessutom innebär att det är bra läge att besöka en läkare. Jag tänker att det finns många sätt att få kvitto på sin hälsa – som hur ens kondition är, vad man orkar styrkemässigt, hur man mår rent allmänt – men att få en full bild inifrån och ut kan vara betydligt svårare. För hur känns egentligen vitaminbrist, blodfettnivåer och hormonrubbningar..?
Jag, som vanligtvis är av det piggare slaget, kan erkänna att jag har rätt svårt att förstå folk som konstant klagar över trötthet utan att ha något problem med sömnen. Det verkar vara ett vanligt problem, och så ska det ju liksom inte vara?
När man, som jag, är gravid är man under den där luppen med hjälp av sjukvården istället. Man får regelbundet ge ett par rör blod som analyseras och så följs ens värden noggrannt. Det är ju, förstås, precis hur bra och viktigt som helst. Av den anledningen (i kombination med att jag inte har extra blod över att avvara just nu – inte ens de fem små rör som utgör Werlabs tester) avstod jag från att testa mig imorse vilket de flesta andra på presentationen gjorde. Jag vet ju dock var jag ligger, och är rätt glad att ha konstaterat att jag ligger på riktigt bra nivåer för allt från blodsocker till järnvärden och annat. Under min graviditet har jag bara halvhjärtat petat i mig någon multivitamin då och då och förutom det ätit vanlig mat. De första 12 veckorna var jag svårt sugen på husmanskost och käkade mycket spaghetti och köttfärssås och sånt, långt ifrån min vanliga matvete och halloumi. Då åt jag förresten folsyra också, det är extra viktigt i tidigt graviditet. Sedan har jag mest ätit som vanligt men tänkt lite extra på omega 3 (makrillåtgången har varit hög…) och att naturligt få i mig järn genom både grönsaker, leverpastej på mackan eller blodpuddingsmiddag med barnen. Vanligt, liksom. Det är förstås till stor del ”tur” att inte behöva tänka en massa extra på kost och tillskott under en graviditet och jag är tacksam. Sen att jag kanske gått loss lite för mycket på sockersöta godsaker på slutet när jag konstaterat rimliga 10 kilos viktuppgång behöver vi kanske inte nämna? Imorgon är det barnmorskebesök igen, och då får vi se om jag ligger fortsatt bra till. Med tanke på hur jag mår så tror jag inget annat. Det kanske tydligaste tecknen av de alla?
Hoppas förresten att morgondagens besök hos barnmorskan är det sista! Tummar, tack!
Äter du något tillskott eller så?
Gör du regelbundna hälsokontroller?