Förra veckan när jag skulle köra hela racet själv med barnen hela veckan var jag fokuserad från start. Andades djupt och försökte inpränta lugn och tålamod i mig själv. Det – i kombination med en stor plåt lasagne som min mamma gjort och som räckte åt oss både mig och alla barnen (!) hela veckan (!) – gjorde att allt gick super. Och, inte att underskatta – att Mejas läggningar gick utan några problem alls (vi lägger henne med välling, säger godnatt och går ut, och så somnar hon själv med den) och hon sov sina 12 timmar utan ett knyst. Får man sova klarar man betydligt mer. Inför den här veckan, när Henke åter är bortrest efter riktigt usel tajming, har jag inte alls samma utmaning. Den här gången får jag assistans av mina föräldrar flera dagar så det underlättar förstås enormt. Så, jag har inte riktigt jobbat med min egen inställning på samma sätt – men det är nog kanske inte det som är anledningen att veckan inleddes jobbigt. Att jag med lätt sömnstörning efter helgen och en känsla av lätt sjukdom i kroppen fick en jobbig läggning och sedan 3 – jag upprepar, 3! – timmar vaket med Meja under natten gjorde nog det hela. För er som inte har barn kan jag berätta att 7 möjliga minus 3 blir 4 (och sen kommer nästa chans först sent kvällen därpå).
Alltså?! Phew.
Jag har med andra ord känt mig rejält sänkt idag – men jag är himla glad och stolt över sättet jag ändå bemötte det hela på.
Fast, en del ska jag till viss del inte ta på mig helt själv. Anledningen att träna med PT har egentligen aldrig för mig varit ”för att få till träningen och pushas” utan att få rätt och bra träning för mig – ett skräddarsytt upplägg och någon som styr mig in på det med tydlighet och pepp, vilket i sin tur ger resultat. Men, jag har verkligen fattat nu att träning med en PT verkligen gör att man får till sina pass. Det sitter långt inne att ställa in, och eftersom jag inte har någon definierbar sjukkänsla utan mer är allmänt låg så kom jag iväg på mitt och Sofias lunchpass vi hade med Anki på True workout Liljeholmen idag. Och så bra det var! Jag hade kanske inte den allra sista växeln att lägga i, men jag blev både rejält trött och supernöjd. Så härligt! Att vi var ute idag och fick en massa sol på oss i härlig miljö var en bonus!
Nu har förresten True Workout släppt den resa de kommer att göra i höst ihop med oss – mig, Sofia och Annika. Ni kan läsa mer om True Workouts träningsresa till Portugal här. Koden ”attresa2017” ger 350 kronor rabatt på resan!* Tänk om vi får träna och uppleva Portugal ihop i höst!
På kvällen, lagom till att jag lagat en riktigt god thailändsk blomkålssoppa (alltså kan verkligen rekommendera den, recept här), kom mina föräldrar. Tjoho! Jag la Meja och sen tog jag bussen till Sjöstaden och träffade upp Towe. Vi tog en promenad runt Sjöstaden och pratade loss om resor och livet. Snacka om kvalitetstimmar!
Och, snacka om att kvällarna i maj är vackra – även de då värmen inte riktigt infunnit sig ännu.
Tröttheten må bestå, men energin är betydligt högre efter den här dagen ändå. Men nu är det hög tid att jag tar mina ben som gått 17000 steg (utan att ha inkluderat lunchträningen) och min trötta kropp och dito skalle och går och lägger mig – och hoppas på en betydligt bättre natt än föregående. Det kan jag behöva!
* Resan till Portugal är en del av det långa samarbete jag har med True Workout.