Det finns ingen vandring på Kreta som är så känd som Samariaravinen, och folk flockas från hela ön till den mäktiga ravinen; ”Samaria gorge”, som går från ungefär mitten av ön sydöst om Chania ner till den södra kusten och byn Agia Roumeli. Vissa besöker nog till och med Kreta just i enda syfte att få vandra Samariaravinen. Det kan jag förstå!
Jag har drömt om att göra vandringen i flera år, och för fyra år sedan kom vi så till Kreta och jag såg min chans. Men, jag var gravid halvvägs med Meja och värmen tryckande – och de stora barnen hemma i huset rätt intensiva och utflykten skulle kräva en rejält lång dag pga avståndet från Rethymnon där vi bodde då – så jag fick kasta in handduken redan på förhand. Då hade jag nog inte heller trott att jag skulle komma tillbaka till Kreta under överskådlig framtid, så drömmen om att vandra Samariaravinen kändes rejält långt bort. Förmodligen på grund av detta även ännu mer lockande. En dröm, en bucketlist-upplevelse.
Men drömmen om att vandra Samariaravinen kunde bli sann…
När vi så bestämde oss för Kreta som sommardestination 2019, och inte minst den mysiga byn Paleochora med läge riktigt nära Samariaravinen, så såg jag min chans igen. Och tog den, såklart!
En tidig morgon, vid 7, åkte iväg med transfer från Paleochora till starten av Samariaravinen. Morgonens första strålar kastade sitt ljus över dimmiga, höga berg.
Samariaravinen – start vid Xyloskalo i Vita bergen (Lefka Ori / White Mountains)
För att gå Samariaravinen så behöver man ta sig till vandringens start vid Xyloskalo, som ligger på 1250 meters höjd. På de allra flesta ställena på Kreta går det att köpa Samariaupplevelsen i paket med transfer till start, båt från mål och transfer från båten hem och så är också smidigast – man kommer inte tillbaka till startplatsen igen. Således är taxi eller transfer till starten allra smidigast.
Ett av de allra bästa tipsen tilll Samariaravinen är att försöka komma iväg så tidigt som möjligt. Det blir riktigt mycket folk senare på dagen, och vandringen gör sig bäst utan stora grupper och led av människor. Dessutom är starten magisk den tiden på dagen.
Vid starten finns en liten shop med enklare mat och snacks, men det kan vara bäst att redan på förväg ha tagit med det man vill ha i energiväg under vandringen.
Det kostar 5 Euro att gå Samariaravinen, och det betalas kontant vid ingången till nationalparken.
Ta med till Samariaravinen, tips:
- Energi (som nötter, kex eller liknande – så du klarar alla timmar i ravinen). Det finns inget att få tag i under vandringen.
- Vattenflaska – den kan fyllas på med jämna mellanrum i ravinen, då det finns källor med färskt vatten vilket är framdraget till rastplatserna.
- Rejäla skor. Vanliga löparskor funkar utmärkt men det kan vara halt på stenarna så låga vandringsskor ger mer stabilitet och grepp och kan vara värt om man har plats i packningen.
- Solskydd / solkräm – långa delar ligger i sol, och det gassar rejält och blir hett i klippskrevan.
- Hatt eller keps – av samma anledning som ovan.
Tänk också till om vad du vill göra när du kommer fram. Det kan bli flera timmar innan båten går vidare från målet, och du har en trött, skön eftermiddag framför dig!
- Badkläder och en sarong – man kommer ner till en strand och det badet är ljuvligt kan jag lova!
- Kontanter till inträdet (5 Euro 2019) och pengar till mat när du kommer fram
Vandra Samariaravinen – om upplevelsen med bilder
Samariaravinen i nationalparken Samaria är 14 kilometer lång, och startar 1250 meter över havet för att sedan avslutas vid kusten. I princip hela vandringen går således neråt. Det är förstås mindre jobbigt än att gå uppför, men sliter nog så bra på vader och rumpa. Jag hade träningsvärk i flera dagar efteråt – och ont av en tånagel än idag flera månader senare.
Samariaravinen är en mäktig upplevelse, och känslan att gå längs den gamla flodravinen är fantastisk. Naturen är lika vacker som speciell, stenarna man går på ljust vita, vattnet som porlar längs med vandringsleden klart och så är det klippsidorna. De! De skjuter rakt upp längs sidorna, skarpa och dramatiska och till höjder över 100 meter. På det smalaste stället är det bara tre meter mellan klippväggarnas båda sidor, men känslan är lika stark de övriga 14 kilometrarna som just där. Det är så vackert!
Vandringen är uppskattad att ta mellan 4-7 timmar. Vi gick fort, tog bara en kortare paus, småjoggade vid något tillfälle (vilket oftast inte går alls då underlaget är så ojämnt med stora stenar) och landade då på 3,35. Givetvis är upplevelsen inte större av att gå snabbt, snarare tvärtom… men vi är alla tre som gick vinnarskallar och triggades lite av det, plus att vi konstant ville gå förbi andra för att inte känna som att vi gick på led.
Tips vandring Samariaravinen:
- Det finns flera rastplatser längs med leden, där det finns bord, rinnande dricksvatten och toaletter. Att ha med någon näsduk kan vara ett välkommet tips, det är lite oklart med tillgång till toapapper.
- Gå inte om du inte är helt frisk och stark nog. Det är en utmanande vandring men tekniskt enkel – men det finns egentligen inga vägar ut. Vi såg åsnor och passerades av hästar, men det ska nog till någon rejälare olycka för att använda den möjligheten.
- Leden funkar för barn, men längden – minst 4-5 timmar med barn – ska inte underskattas. Våra hade inte klarat det utan rejält med gnäll och jag är glad att jag fick upplevelsen utan att fokusera på någon annan. Olika för olika barn det där dock, såklart.
Om vandringen i Samariaravinen var värd mina drömmar? Ja, tveklöst. Det går inte riktigt att beskriva i ord. Jag njöt varenda sekund – ja, varje! – och timmarna i ravinen riktigt sprang iväg.
I mål – Agia Roumeli och båt tillbaka
Landar gör man vid kusten och den lilla byn Agia Roumeli. Här finns några gator med charmiga tavernor, och sällan har en moussaka och dryck smakat så bra eller en hängmatta varit så skön som efter timmarna i ravinen.
Bortanför restaurangerna finns en härlig stenstrand. Det finns restauranger bakom stranden, solstolar och parasoller som är gratis om du handlar från restaurangerna och dusch och möjlighet till ombyte.
Från Agio Roumeli går sedan båtarna till kuststäderna länge bort och därifrån taxi / transfer tillbaka till din utgångspunkt. Vi åkte båt direkt tillbaka till Paleochora, vilket tog 1,40. För oss var det lite jobbigt att den inte gick förrän 17.00 (och senare en bilfärja 17.30) då vi varit klara så länge (vi vandrade ca 09.00 – 12.30), men samtidigt så var timmarna i Agio Roumeli mysiga. Båtbiljett hade vi köpt på förhand i vår kombinerade Samararavinsbiljett (10 Euro till starten, 5 Euro inträde, 15 Euro båt = 30 Euro), men det fanns även biljettkontor i byn.
Så, jo. Samariaravinen är en mäktig vandring på Kreta och jag kan verkligen rekommendera den!