Vilken härlig helg det varit! Det känns som att vi hunnit massor, men ändå också tagit det lugnt och haft en hel massa familjetid. Fredagsmys, handbolls-, fotbolls- och hockeyträning, kompislek, fikautflykt, skridskoåkning, promenad och ja – lite av varje.
Igår kväll däremot så gjorde vi en blixtvisit i Österrike. Matvägen, alltså. Med ett kompisgäng har vi temamiddagar med jämna mellanrum, och igår hade lotten fallit på en kväll med tema Österrike. Matkulturen där är inte direkt något att hurra för, men just det kan också vara en utmaning såväl som spännande i sig. Mindre bekant, mer intressant, så att säga.
Vi åt några mellanrätter istället för traditionell förrätt – varmrätt.
1. ”Köttknödel på alpvis”; Det lär finnas ett österrikiskt ordspråk som lyder ”Den som inte äter knödel går hungrig hela dagen” och det kanske inte stämmer men att knödel mättar göt det definitivt. Vi åt en köttfärs- och baconknödel med anor från värdshuset Sonnhof, ihop med en kryddig korv och surkål. Gott? Ja faktiskt. För att vara den typen av mat.
2. Köttstrudel; Jomen visst kan man göra strudel (smördegsinbakad rätt) med kött i – tydligen! Jag kan inte svära på att det var just detta recept som användes då vi delade upp rätterna mellan oss och vårt bidrag var efterrätt, men kanske. Tankarna fördes mot pulled beef-hållet, men på österrikiskt vis. Det är inte färggrannt och vitaminspäckat, det är det inte, men tillbehöret med en gräddfilssallad med bland annat morot, rättika och rädisa lättade upp något iallafall.
I glasen fanns österrikiskt öl (Gösser, Stiegl Weisse) och vin (Leth Blauer Zweigelt, Huber Gruner Veltinger).
3. Schnitzel med potatissallad Ingen österrikisk middag utan schnitzel! De som lagade schnitzeln gjorde det otroligt bra – det kan vara den bästa jag har ätit. Möjligtvis beror det på att mitt val sällan eller kanske inte ens någonsin fallit på just schnitzel på restaurang men mitt uttalande ovan ska ändå ses som en komplimang. Ni kanske saknar ärtor, kapris och sås? I sådant fall beror det på att ni är för svenska. I den Österrikiska varianten finns inga sådana lyxerier.
Leth Gruner Veltinger i glasen.
4. Apfelstrudel Givetvis fick efterrätten bli en apfelstrudel, vilket känns lika givet som schnitzeln. Den var godare än jag trott, och kombinationen äpplen, kanel, russin och nötter är ju riktigt härlig.
Innan maten snacksade vi på mustig hårdost och ölkorv, och på TVn i bakgrunden spelades Sound of music på repeat.
Jag har gjort två österrikiska alpresor – till Hochgurgl/Obergurgl och Zell am see. På det förstnämnda hade vi fantastisk mat på hotellet och åt inte så mycket klassiskt österrikiskt, men från Zell am see minns jag både schnitzlar, knödlar och kötthatt eller vad det nu hette – en form av vulkanformad stekhäll man hängde upp köttbitar på för att själv tillaga dem. Märkligt påfund.
Läs mer om Hochgurgl/Obergurgl här.
Läs mer om Zell Am See här
Vi hade verkligen en rolig och mysig kväll, och gjorde också debut med hela familjen hem i taxi efter midnatt. Det kändes väldigt ovant att beställa en taxibuss istället för vanlig bil, men det är ju så vi jobbar numera. Däremot var Meja en stabil ”fest”-deltagare liksom sina storasyskon och hade mysigt under kvällen, somnade fint borta och fortsatte i bilen liksom vidare hemma i egen säng. Fina trion!
Här kan ni förresten läsa om när vi lagade mat från Irak / mellanöstern. Nästa gång kör vi Japan!