Jag har under en längre tid hört talas om mountainbikeleden Jörgens på Årskutan, och varit mer än sugen på att köra den. Leden är egentligen en vandringsled som går under namnet Stendalsrundan och som jag gick i höstas – vilket du kan läsa mer om här. Av den anledningen är den inte utmärkt i appen Åre trails som annars berättar mer om Åres mountainbikeleder, men på Trailforks finns den tydligt markerad och är inte särskilt svår att hitta.
Så nej – Jörgens är inte en fullt uttalad mountainbikeled i Åre, men ändå en av mångas absoluta favorit. Det lär inte finnas en Årebo eller frekvent besökare i byn som gillar stigcykling som inte kört leden. Mäkta populär med andra ord – men så värd sitt rykte som en av Åres absolut skönaste mtb-leder. Men; Share the trail och ta hänsyn – det kan komma vandrare och löpare både uppifrån och nedifrån på denna led.
En morgon på Jörgens, Åre
Vi gav oss iväg en tidig julimorgon för att cykla Jörgens, och kunde då inte ta hjälp av liften upp till dess start strax ovanför VM8:an. Det var förstås hela planen också – själva leden Jörgens flowar mest nedåt och ger således inte någon direkt fysisk utmaning i sig själv. Vi cyklade från byn genom den transport som vi vanligtvis åker för att hamna nere vid VM6-an – dvs som vintertid går från restaurang 720 ovanför Bräckeliften ned till byn samt den från VM8-ans toppstation ner till 720. Från Åre by och upp till VM8-an är det närmare 500 höjdmeter som ska betas av. En garanterad 3,5 kilometer lång pulstopp på runt 45 minuter för den snabbe, något mer för mig. Så intressant med cykling, kan jag tycka, att det går att ta slut så i både kropp och puls liksom simultant. Jobbigt! Och, inte mindre jobbigt av att vi körde en tidig morgon. Klockan på ringning, upp, på cykeln och – uppför halva Åreskutan på cykel eller gåendes med cykeln bredvid pga brant och jobbigt. Heja oss!
Och ja – alternativet är förstås att ta VM8:an upp om liftarna är öppna. Det kan mycket väl bli att jag gör så en annan gång – för den stora behållningen är förstås att cykla Jörgens.
Leden Jörgens börjar snett ovanför VM8:an, mot Stendalen / Ullådalen till. Här är det en kortare bit över fjället – mäkta vackert! – innan leden just nedanför Stendalsliften vänder av skarpt åt vänster och sedan börjar snitsla sig ned för fjället genom fjäll, skog och pister. Inramningen är helt underbar, och leden lika rolig som härlig.
Från VM8an över fjället…
Leden går efter att den svängt av ned mot byn genom Ullådalen, förbi Rödkullen och ned till botten av Bräckeliften.
Svårighetsgrad Jörgens, Åre
I trailforks är leden märkt som blå, och det stämmer väl. Det är inga direkta tekniska utmaningar och betydligt enklare än vad blå leder är i mitt hemmaområde Hellas/Nackreservatet. Singeltrack med flow, en del stenar men inget direkt avancerat och spänger men av bredare typ som inte känns alls ångestframkallande. Jag cyklar en framdämpad mountainbike, sk hardtail, och det var inga konstigheter. Jörgens funkar för (nästan) nybörjare samtidigt som den är rolig för den mer avancerade cyklisten. Att cykla Jörgens var en total njutning och stanna gjorde jag i princip bara för att ta in vyer och inramning, och kanske knäppa av en bild med mobilen halvt i farten – att spara lite extra i minnet för att plocka fram bästa sortens cykelpepp dagar då sommarnjut och värme är lägre och miljön mindre maffig. De kommer, vet man ju.
Och så kom vi ner till torget fyllda av cykellycka lagom tills downhillcyklisterna gjorde sig redo att ta dagens första lift upp på berget. Hem till barn som barnvaktade varandra (åh, lyckan i den nyvunna friheten!) med en härlig cykelupplevelse sådär på morgonkvisten. Alla rätt!
Stories 🙂
Henke gjorde förresten comeback några dagar senare. Då sprang han upp och fick njuta av Jörgens utförslöpor löpandes med de sena sommartimmarnas kvällssol i ansiktet som belöning. Det funkar också, förstås!