Eller ja, utvecklingen går ju framåt, men Stella rör sig bara bakåt. Ju mer hon vill ha något som ligger framför henne, desto mer backar hon och kommer än längre ifrån målet. Man kan tycka att hon borde bli frustrerad av detta, fast hon verkar mer nöjd att komma någonstans överhuvudtaget, så hon klagar inte. Fast allra mest ligger hon som en säl med ben, huvud och armar upp i luften. Rumpan åker upp i luften ibland, men det känns absolut inte som att krypningen är nära. Fast nu har hon ju suttit ganska länge, och det ska ju vara nästa naturliga steg. Från sittande kan hon medvetet ta sig till liggande på mage, och sen runt till rygg osv och i sidled i hyfsat hög fart.
Enligt Growing People så är 7-10 månader den vanligaste åldern att börja krypa. Ja, för barn som kryper alltså – det är inte alla som gör det. Här är en lista på lite olika tidpunkter för olika steg i utvecklingen.
Å ena sidan så ser jag fram emot när hon medvetet börjar ta sig fram och kan utforska sin omgivning lite mer, och å andra sidan så kanske man ska njuta ordentligt av lugnet medan det fortfarande råder… 🙂
Sen är jag fortfarande fascinerad vid hennes mest nyliga grej, sittandet, som hon nu gjort i dryga två veckor – sedan några dagar före halvårsdagen. En sak i taget!
Sessan är nu 6½ månad, och än så länge rör hon sig inte allt för långt ifrån där vi lägger eller sätter henne. Ett par meters omkrets, max!