Idag har Stella slukat mat med riktigt stor aptit. En portion gröt till frukost och rejäl mellis med banan, turkisk yoghurt och kanel. En hel burk mat till lunch, och en hel banan till mellis. Flera fiskbullar (ny favvo!) och bebisplättar till middag, och 300 ml välling vid läggdags.
Det kan finnas en förklaring till dagens aptit… nämligen att jag inte ammat en enda gång. Inte sedan igår förmiddag, för att vara exakt.
Den senaste veckan har den där känslan av att vara Klar med amningen infunnit sig. Det har den inte gjort tidigare. Fast visst, jag hade kunnat amma ett tag till, men faktum är att jag inte orkar sitta uppe på tidig morgon och amma när det går så mycket snabbare att ge Stella lite välling. På förmiddagarna, då jag brukat amma som mellis, har det varit smidigt och bra på alla sätt och vis, men jag vet inte… Det känns bara inte nödvändigt. Stella har dock efterfrågat det hela tiden, och t.ex varit sur, vägrat mellis och vägrat somna på förmiddagen. Då har jag ammat, och hon har varit sååå nöjd, och lagt sig efteråt med ett riktigt leende och somnat utan problem.
Men ändå. Det här får duga. Fast… visst känns det lite i hjärtat när jag skriver de här raderna, och det känns lite som att mina argument är ganska få och att Stella inte egentligen är där helt. Hm. Ska jag tänka om? Näe, jag tror vi kör på det här. The end of an era….