Ja, nu går nästan Stella! Helt galet, vad hände de senaste dagarna, liksom?! När vi första gångerna släppte för att låta henne ta några steg mot våra famnar så var det med riktigt snabba steg, och liksom framåtlutat som att hon egentligen bara ville kasta sig i famnen, men måste ta några steg på vägen. Idag har hon gått kontrollerat, och ’bara’ kastat sig allra sista stegen. 7-8 stapplande steg har hon utan problem kommit upp i, och tuffare och tuffare blir hon, modigare för varje gång.
Steget från det här till att verkligen gå på riktigt, själv, kan ju säkert vara ganska långt. . Eller så trillar poletten ned närmaste dagarna… Vi får väl se. Det känns som att det mest handlar om att hon måste våga, samt att hon ska förstå att hon faktiskt kan. Givetvis måste hon också, framför allt, sluta kasta sig framåt till oss (eller i sidled som hon gör när hon inte är koncentrerad)…
Ett som är säkert är att det gått väldigt snabbt framåt de senaste dagarna, och att hon kommer att gå själv inom inte allt för lång framtid. Så otroligt roligt!