Så lång tid var bussen från jobbet försenad idag (ikväll) när den anlände hållplatsen utanför den stora glasbyggnad i Solna där jag huserar. Inget anmärkningsvärt, men eftersom det är lika många minuter som min biltur vanligtvis tar totalt så blir jag ju lite trött. Och då tillkommer sedan längre restid och två * promenader. Tid totalt ca 25 min mer än vid bilåkning. 50 pendlingsminuter jag gärna sparar varje dag. Att det dessutom var totalt stopp på t-banan imorse efter elfel så att jag blev försenad till morgonens möte är alltså bara en av anledningarna till att jag garanterat återgår till mitt möjligtvis lata men ack så sköna bilburna liv imorgon.
För övrigt så hade jag verkligen prioriterat det där mötet imorse. Och när ett lunchmöte i Solna blev inställt tänkte jag dessutom passa på att finluncha med en annan vän/kollega i stan. Och njöt gjorde jag när jag satt där med min miso-soppa och inväntade att sushin skulle serveras. Tills en annan kollega ringde och med panik i rösten berättade att hon insett att jag inte svarat på en ny mötesinbjudan om ett möte två minuter senare. Såklart, inbjudan hade kommit två timmar tidigare till kundmailen… (där jag hade frånvaromeddelande men inte hjälpte det)
Och det var ett av mina viktigaste möten sedan i somras… Min info (alla dåliga nyheter) som skulle levereras direkt från mig och en tjej till, till flera höga chefer hos kunden. Men halleluja. Fick ta sushin i en påse och lämna C där vid lunchbordet. Springa ut, till t-bana, från t-bana, in på möte med svetten lackandes (och sammandragningar) 20 minuter senare.
Hua… Vilken stress!
Men trots den lilla svett- och mötesminutersmiss-fadäsen så valde ändå en av deltagarna på mötet att några timmar senare skriva på för en en utökning av mitt uppdrag till full omfattning och ända till och med november ut, så poängen med problemen gick nog fram likväl som intrycket av mig inte kan ha varit helt fel trots den lite tuffa starten på mötet.
Helt plötsligt en riktigt bra dag, trots stress i massor och jobbiga resor!
Det känns super, och det innebär att jag har uppdrag helt säkrat nästan ända tills jag går hem på föräldraledighet (siktar på mitten av december) – underbart! Sen att det är mycket att göra, enorm stress och mycket problem, det känns sekundärt. Jag är i förhoppning om att kunna leverera iallafall… och taggad för att göra det.