Jorå, snurret håller i sig. Vändningarna från rygg till mage var inga lyckoträffar, utan nu snurrar Maxen över mest hela tiden. Kul. 🙂
Fast väl på mage så ligger han och spanar endast en liten stund innan han tröttnar.
Möjligen är det dock så att han konstaterat att han inte så ofta läggs på mage av sina föräldrar. Konstigt, för när Stella var liten fick hon ligga på mage minst en gång per vakenpass, Anna Wahlgren-style. Så han tar väl helt enkelt saken i egna händer för att det ska bli något av med den där mag-tiden.
Stark är han dock, och en annan favorit är att stå upp. Han bär utan problem sin egen tyngd och det räcker om vi håller honom lätt i händerna.
Det går snabbt, minst sagt. Vi hinner inte med.
Som när Max vände sig första gången. H var inte hemma. Så dagen efter sa jag ”igår vände sig Max två gånger!”. ”Näe, är det sant?! Vad kul!”, svarade han… och lade ner Max – i soffan.
Eh… 🙂