Min man är världens klippa. Han vet också att varje dag man drar på sov-övningar är ytterligare en dag då man är tröttare än tröttast. Det är så ovärt, liksom. Så igår deklarerade han att det får vara nog och beodrade öronproppar på mig inatt. Inge amma. För hundrade gången i ordningen.
Dessvärre hjälper öronproppar föga när det är högljutt stök ett par gånger på natten. De hjälper inte alls, kan man nästan påstå.
Vi hade också tänkt ge välling istället för amning om det krävdes vid 5-snåret, för en tillbakablick hur det var för Stella visade att hon när det behövdes fick det och då drack den själv och somnade om.
Jahaja, men det här är tydligen ett annat barn.
För efter den där vällingen vid 05.20 var han inte alls sugen att somna om. Och är det något jag och H är bra på så är det att backa upp varandra så eftersom han varit uppe inatt gick jag upp.
Alltså, hela den här övningen var väl inte helt rätt tajmad efter att jag lämnat in min avskedsansökan för uppdraget som supermamma igår.
Färdig.
Men idag är en ny dag och solen skiner. Humöret ska väl också lättas upp i takt med det, hoppas jag.