Hur mycket jag än vill kan jag inte riktigt känna mig nöjd ikväll.
Jag vill vara glad över att vi ikväll åt riktigt god mat (sallad med småblad, avocado, sojabönor, sparris, lite parmesan och pinjenötter, ugnsbakad färsk lax med tapenade och en sås med yoghurt och salladskrydda), över att det var fotboll på TV och dessutom följt av final av Desperate Housewives. Att barnen var mysiga och somnade bra, att vi pratat en massa ikväll, och att en kompis anslöt och bjöd på ett glas champagne. Att jag hämtat ut min vinst i smoothietävlingen och konstaterat att stavmixern var superfin och håller 600 w till skillnad mot min forntida variant med 250 w, och att de grejer jag beställde till Stellas kalas i söndags natt redan anlänt på Posten och var billiga och kommer bli uppskattade av henne.
Men istället är jag irriterad, mest över att 90% av mina måltider ser ut just som kvällens – vilket visserligen är gott – men att jag ändå inte går ner ett jävla gram och att jag dras med ett BMI jag inte alls är värd (normal, ja, men väldigt säkert på övre halvan av normal). På riktigt alltså, jag kan inte känna mig värd det! För förutom nyttig mat med många näringsämnen, nyttiga fetter, få kolhydrater och lagom kalorier (för få ofta, om jag anger i Shape Up-appen mm) så kör jag bra träning 3-4 gånger i veckan och lever allmänt aktivt. Jag fattar inte, och jag irriteras över att detta tar upp så stor del av mina tankar. Att jag är så nöjd och missnöjd på samma gång.
Idag tänker jag mycket på det för att jag känt för nystart och vässa formen men landar i att jag ju fasen började med den för tre månader sedan och inte alls fallit tillbaks i några dåliga vanor. Jag är taggad men uppgiven innan jag ens startat.
Sen är det kul med Stellas kalas som vi börjat planera så smått (även om vi är ute sent med inbjudningarna), att vår älskling ska ha sitt första ”riktiga” kalas. Med dagiskompisar, utan vuxna (om inte något barn verkligen vill/behöver), och inte mitt i sommaren någonstans där hon inte bor. Men så kommer lite ångest med val av vilka barn som ska bjudas. Vi vill hålla smått (5-6 barn) men hur väljer man? Stella säger olika namn varje dag, men drar också lite åt ett håll vi inte vill (svårt att förklara). Och när Stella spänner ögonen i oss och säger att ”det är MITT kalas och JAG bestämmer” så har hon så rätt men vi är lite rädda för vissa konsekvenser. På förskolan pratade de dessutom idag om en Stella som dragit sig undan lite på slutet. Inte velat vara med och leka, gått iväg själv eller till Max. Självvalt, men ändå. De tror att en anledning är att det varit lite stökigt i gruppen (och hon är ju den mer ordentliga typen) pga sjukdomar hos personalen denna vecka och förra, men ville att vi skulle vara uppmärksamma och försöka fråga. Vi är inte oroliga, hon är hur social som helst och leker jättebra med nära vänner såväl som ytliga och helt nya bekantskaper – men det är inte kul att höra. Och varje morgon är genomharmonisk och hon vill verkligen gå till dagis, hon kan t.om utropa spontana ”Yippie!” när hon konstaterar att det är dagisdag. Pratet med henne hemma ikväll tydde på just det där med stöket, men ändå. Och vilka bjuder man nu då, hur väljer man i gruppen när hon pratar lika mycket om alla – utan att göra för stor grej av det, och utan att hon själv blir för medveten om ”aktiva” val. Svårt som sjutton.
Imorgon är det ledig dag, det blir ljuvligt men herregud vad mycket jag har på jobbet och hur sjutton kan jag ens tänka på att vara ledig imorrn? Prestera, leverera och så familjen. Hur var det nu igen…
Trött är jag också, som f*n, trots två barn som sover som små ljus om nätterna och fått väckas flera morgnar på slutet (lär inte gälla imorgon dock) – jag lägger mig för sent.
Snart, snart sovdags och hoppas jag får sovmorgon imorgon. Jag behöver det.