Jag var så otroligt sugen att springa idag. Njuta höstluft.
Och samtidigt så trött och osugen. Hade lite svårt med dagsupplägget, då vi hängde mest hela dagen på kusin Arvids fotbollsturnering och tittade på P-8 och P-9-matcher.
Sen var det kommentaren från Aniika som inspirerade mig. Längtan efter höstluft och mysjogg vann. Jag struntade i att slå på klockan idag, för att bara njuta. Ja, förutom backintervallerna då. En bit in i backiga 5-an i Mellsta finns en riktig mördarbacke. Enligt Runtastic (för ja där slog jag på av ren nyfikenhet) mäter den 100 meter och 48 meter upp. Kinda’ nasty.
Jag körde fem stycken och det var galet jobbigt. Flås och mjölksyra i en härlig kombination.
Fast resten var mysjogg. Det var meditation och hälsa och balans och välmående. En känsla av att jag skulle kunna sprungit där på stigarna hur länge som helst idag i det tempot. Men nu hann jag inte det, för vi hade 22 mil framför oss också, och det var nog lika bra det. Konservera känslan. Mersmak.
Sen kom jag hem och körde lite styrka i trädgården när Max lajjade omkring och Stella hängde hos grannen – numera hennes kompis S som är 6 år. Jag konstaterade också att TRX ju är onödigt när det finns en gungställning.
Det blev rätt många tabata-övningar – nästan helt inspirerad av Lofsans insats på förmiddagens nyhetsmorgon.
Jag var lite inne på ännu backigare 7,5-an men det hanns inte riktigt utan jag tog av mot 5-an idag. Fast backe fick jag, pepp på den inför Lidingöloppet!, och så var det ju de där rumpövningarna. Nice.