Inlägg i samarbete med partner.
Å ena sidan skulle jag vilja skriva långa utläggningar om Obergurgl lite längre fram när jag har ordentligt med tid. Skriva om skidåkningen, maten, hotellet och upplevelserna… Men å andra sidan lika gärna låta tangenterna flyga medan jag har känslan färsk, när jag just avslutat mina dagar i orten. För känslan – åh, känslan! Det är den som talar tydligast när jag tänker på Obergurgl och de dagar jag just spenderat i denna dolda pärla i Österrike – ”Diamond of the Alps”, som de uttrycker det själva.
Den dolda pärlan Obergurgl – Diamond of the alps
Det är ett uttryck som är så sant. Fortfarande är de som hittar till Obergurgl – som ihop med Hochgurgl utgör ett system i Ötztal-dalen i Österrike – få. Skidåkningen är grym och i de moderna liftarna behöver man sällan vänta överhuvudtaget ens i mesta högsäsong. Den kombinationen är hyfsat unik. Närbelägna Sölden är desto mer välkänd som skiddestination i området, men det räcker med att passera med ett tiotal minuter så når man istället lugna Obergurgl. Ett enkelt val, skulle jag säga. Obergurgl har Det.
Fast välja behöver man inte. Liftkortet inkluderar även Sölden, och kringliggande områden – hela 6 stycken vilket ger 350 km pister. Om man nu mot förmodan skulle vilja lämna Obergurgl. Det ville inte skidguiden vi hade under en ljuvlig dag i pisten heller – i hela 28 år hade han varit verksam just där. Passionen och kärleken gick riktigt att ta på, och kommer jag tillbaka igen så måste jag leta upp honom. Reinhard.
Väder-flytet… amazing. Det har varit grönt tills för ett par veckor sedan, men snöat på rejält de senaste två – och vi fick solen, och kylan. Halleluja. Det där med alpvyer förresten? Kan vara det vackraste jag vet.
Skidåkningen i Obergurgl
Men nu blev det ju nästan fakta ändå, och det var inte tanken. Känslan!
Faktum är att jag varit Obergurgl förut. För 4 år sedan var jag och Henke med 8 kompisar i området, och bodde på Hotel Riml i Hochgurgl. Vi kände redan då att vi hittat en pärla, och har pratat gott om det sedan dess. Så när jag fick reda på vart i Österrike jag skulle denna pressresa så blev jag både glad och förväntansfull. Jag hade nog dock inte förstått hur mycket jag verkligen tyckte om stället. Eller mindes inte. Att åka i Obergurgl nu, denna gång, var som att ta en riktig nostalgitripp. Området hade satt sig på mitt minne, på alla sinnen. Det är inte vanligt för mig – ska jag vara ärlig så kan ställen som Lindvallen te sig helt förvirrande för mig och trots otaliga skiddagar där genom hela livet så har jag bara inte koll. Sånt fastnar inte alltid. Men; Obergurgl har något mer. Känslan är… speciell. Det är småskaligt men högkvalitativt, och finns något för alla från carvingentusiasten (jag) till entusiastiska friåkare (inte jag, än). Visst finns högre berg och mer offpistutbud på andra ställen, men vi såg ställena som tilltalar och Reinhard pekade ut fler repor, lika dolda för allmänheten som Obergurgl självt. (Åk med Reinhard)
Obergurgl i mitt hjärta
Mina kompisar som var med på resan då, för fyra år sedan, kommenterade friskt på mina publicerade Insta Stories. Åh-ande och Ah-ande. Någon annan som också varit där skickade hjärtan och inboxade ”Obergurgl i mitt hjärta”, någon talade varmt om minnen från 80-talet. Så ja – jag är tagen av Obergurgl, och inte bara jag. Tydligen.
Moderna liftar och obefintlig kö i Obergurgl
För den som byggt sin Obergurgl-känsla på 80-talet har mycket hänt – och bara sedan jag var där för 4 år sedan är skillnaden stor. Det är också något som utmärker Obergurgl. Det är en enormt modern liftpark, och här händer något konstant. I Åre jublar barnen när vi hamnar i Sadelexpressen som med sin rumpvärme och plastkåpa är det lyxigaste de vet – och i Obergurgl finns det i alla sittliftar, och gondolerna är rymliga och uppvärmda. Vi hade en fantastisk dag med strålande sol och klar himmel – och att det var minus 15 spelade noll roll när vi efter varje åk satt varmt. Är det någonstans i Alperna jag ska åka med barnen så är det hit!
Denna lift är ny sedan ett par år – en mäktig gondol med ännu mäktigare liftbyggnad. Den heter ”Top Mountain Crosspoint”… …och rymmer inte bara gondolstationen utan även en riktigt bra restaurang, och ett enormt motorcykelmuseum (!).
Jag skrev en lång recension om Obergurgl och Hochgurl när jag senast var här, och den rekommenderar jag för ytterligare fakta om Obergurl. Och här är en snygg film en kompis gjorde efter resan. Älskar förresten att jag i det inläggets avslutningsmening skriver att vi inte kan följa med på nästa resa (pga att jag var gravid och vi sen fick Meja), men att ”vi kommer tillbaka igen. Till St Anton 2017?”. För vet ni var jag skriver dessa rader? I St Anton, dit vi just anlänt som destination nummer två denna resa. Min återkomst till Alperna (förutom en helg i Bad Gastein med fokus julbord). I ett annat sammanhang, men ändå. Detta må vara en pressresa, men resmålen (och skidåkningen) är uppenbarligen mitt i prick. Tacksamheten enorm.
Underbart gulliga lilla Obergurgl!
Så ja – jag är så glad över att ha fått komma tillbaka till Obergurgl. Min första skiddag för i år kunde inte ha varit bättre, och jag kommer vilja komma tillbaka hit. Till denna dolda pärla, Diamond of the Alps.
Resan till Österrike är ett samarbete med Visit Austria / Visit Tirol. Upplevelserna, känslorna, formuleringarna och bilderna är mina egna.