Den där månaden, den som ännu mer än mars är opålitlig värre för mars är ju ändå vinter och i april suktar jag efter värme. Takdropp och ett flödande ljus som är ovant så det knappt går att förstå att det var lika mycket ljus förra året i april också, faktiskt, var det verkligen det?
Vi spenderade påsken i Åre, såklart. Vi har spenderat mycket tid där i år. Kontroversiellt? Provocerande? Oansvarigt? Egoistiskt?
Well. Vi kan väl konstatera att vi varit i Åre, och vi har följt de restriktioner och rekommendationer som varit. As simple as that. Har upplevt det enklare där än hemma? Längre avstånd, mer tid i rörelse utomhus, betydligt färre kontaktytor för framför allt barnen men även oss. Uppfattningen om hur det fungerat tycks vara annorlunda beroende på om man varit på plats eller om man baserat sin uppfattning på Aftonbladet som källa.
Och miljöombytet – värt allt. En normalitet, i allt. Men visst har säsongen inneburit anpassningar, i massor. Bland annat har vi åkt kortare dagar för att undvika inomhusmiljöer på alla sätt, och barnen fick stå på längd i Ullådalen för första gången. Det var också mitt aprilskämt, morgonen den 1a april i Åre. ”Liftarna har bara öppet till 12 varje dag pga corona, men det är lugnt för jag har hyrt längdskidor åt er hela veckan”.
Det gick väl inte riktigt hem, kan man säga. Katastrofen! innan April, april! De är inga längdskidåkare, våra två älsta… Tur att liftarna var öppna. Vilken säsong de ansträngt sig för, Skistar. Och så bra majoriteten av besökarna betett sig och hjälpt till för att det ska få vara möjligt.
Men mycket vårvinter med brännande solsken fick vi inte under påskskidåkningen i april. Snarare storm, snö, regn och några få inslag av den där vårvintern drömmarna kretsar kring. Insåg det i efterhand, att en sådan dag exploderar i social media och växer till något oproportionerligt. April är ju inte så, inte bara. Såklart. Det vet vi alla. Den är så och den är totalt nyckfull – vare sig man är i fjäll eller längre söderut.
Hemma i Nacka är våren på plats och vi åkte rätt snabbt hem för att istället möta sopade gator, träd på god väg att knoppas, äkta värme mot husvägg (de aprildagarna av aprildagar), fågelkvitter, gräsmattor fyllda av blommor och så skön känsla av Välkommen våren, vi är redo för dig! Det är fint att kunna resa mellan årstider, välja vinter eller vår, och nu är jag så nöjd så nöjd med att hålla mig i vår. Stigcykling snart?
Skidåkningsmässigt så är jag glad att lägga den här säsongen bakom mig. Ja jag har älskat miljöombytet och tiden i home away from home, men vilken jäkla skitsäsong ändå? Vädermässigt har jag under åren i Åre, de med över 30 skiddagar per år utspridda över säsongen, aldrig upplevt sämre på helheten (om än bra snö och backar så klagar inte) och framför allt så ska skidsystem vara något annat också. Allt det där runtomkring, som inte fått vara i år. Jag ser fram emot ett normalt 21/22 i backarna och runtomkring i allt i system och by.
Å andra sidan har jag kunnat landa mer och längre i vår Åre-lägenhet tack vare distansjobbet. Har kring det många tankar. Jag är inte säker på att det är mitt bästa, faktiskt. Jag älskar att jobba där, och att landa i byn jag tycker så oändligt mycket om. Men… jag gillar också känslan av att i högre utsträckning vara ledig på riktigt där? Veta att bergen är mina att njuta hur jag vill, inte titta ut på och tänka ”synd, men idag hinner jag inte”.
Jag har inte åkt skidor alla dagar jag varit i Åre. Jag stänger denna säsong med 39 skiddagar i systemet. Jag tror den här, när jag och Henke gick upp mot topps i tidig soluppgång och åkte ned på andra sidan berget, var den bästa?
Av många jäkla fina ändå. Vilket privilegium.
Halva april är kvar. Jag tittar ut genom fönstret och tänker inåt, var ligger min längtan nu? Absolut mountainbike och långa promenader men kanske ännu mer; fixa altan, gräva i trädgården för ett nästa projekt. Vet knappt vem jag är längre, men jag lyssnar inåt så nog är jag fortfarande precis jag.