Jag bokade en utlandsresa…

…och gissa vad som hände sen?

Det skulle ju kunna vara en rubrik. Hyfsat sann. Bara det att det där med vad som hände sen ännu är oklart.

Jag fick en kommentar på mitt inlägg om att inte vara sugen på Sverige, alls. Vart skulle jag istället åka, om det gick? Ett önskemål om en lista.

Den kommer inte här och nu, men däremot så var det ju sant det där med att jag har en önskan som är starkare än de många andra, och sant att jag bokade en resa. Det var en mörk dag runt jul som SAS släppte ett gäng kampanjbiljetter och jag ville känna hopp. Siktade på det jag drömmer om som min ‘efter covid’-resa. En sådan där “jag vet att jag kommer älska”-resa, med kombination av ett drömställe och ett ställe jag redan känner till och kan maxa. I det här fallet är det detsamma. En destination värd “Äntligen!” och ett ställe värt den efter-krigs-fest-känsla som jag tänker att post covid-känslan kommer att upplevas liksom firas som.

Att det tidsmässigt skulle vara på håret visste jag, men jag behövde. Behövde trycka på Boka-knappen och tillåta mig att ha en “nästa resa” där i appen.

Port de Soller, ah vackra Port de Soller.

Och där, boende på vuxenhotellet (adlink) Bikini Island. Drömt om det sedan jag drack en sangria i skuggan med min man, i en kort liten frist från att behöva återvända till hotellet med huserande släkten och återgå till rollen som förälder. Jag lovade mig själv där och då – eller vi gjorde det, oss själva och varandra – att återkomma med några av våra festligaste vänner och njuta Bikini Island på det sätt som det ska njutas. Chill, barnfritt och dekadent.

“Början på juni”, tänkte jag. Det borde lugnat ner sig, och kanske har vi fått vaccin? Troligen är väl Mallorca en destination som tidigt vill göra de lösningar som behövs för att kunna öppna för turister och inte minst sina favoritturister – dit väl svenskar bör höra?
Och så tänkte jag på min tajming, som heter att många junihelger lockar hemma, det är då hemma är som allra bäst. Så, i början, när det finns värme där men inte här? Den perfekta tidpunkten!

Men visst var det en chansning. Biljetterna så billiga så chansningen var värd.

Jag bokade en resa… och sen?

Jag har antikroppar, jag skulle kunna åka och känna mig hyfsat trygg. Våra föräldrar är vaccinerade och kan vara barnvakt.

MEN.

Så stort och tjockt det är ändå, det där MEN-et.

Henke är inte vaccinerad. Vi skulle kunna åka såvida vi har gjort PCR-test och är påvisat friska, men tänk om han skulle bli sjuk där? Och hur är det på plats där nu? Skulle det överhuvudtaget kunna bli en avslappnad weekend, och skulle vi behöva ha munskydd på oss ungefär jämt och hela tiden? Är det värt? Skulle vi njuta? Skulle det känns ok i allmänhet?

Det lutar ju åt nej. Så jag vet inte jag. Ena dagen ställer jag mig i chat-kö till SAS för att se om vi kan få vouchers, i nästa tänker jag att Vi behöver det här, det finns ju där, vi drar! och i tredje tänker jag att jag kanske skulle åka själv helt enkelt. Och sedan står jag i chat-kön igen.

Vi får se. Men jag bokade iallafall en resa, och i flera månader kändes det så himla bra bara att ha den.

Drömmar, osv.

Följ mig!

Mer läsning...
Maten på Boquerian Åre
Boqueria Åre – en recension om Åres nykomling