Det är den 1a september idag – höstens första riktiga dag sett till datumet. Äntligen? Nej, det ska jag kanske inte säga. Jag brukar vara klar med sommaren när halva augusti gått, och mer än klar när september kommer. I år är å ena sidan inget undantag, men det vackra sommarvädret har bidragit till att sommaren – trots att den maxades så länge – kändes härligare och enklare än någonsin. Så jag har inte haft någon brådska in i hösten, även om jag muttrar lite varje gång temperaturen är över 20 och solen strålar.
Själva starten på jobb och i vardag har varit väldigt speciell i år. Jag brukar vara så pepp på vardag och rutiner, på att vara tillbaka på jobb och få tänka, leverera och interagera igen – men i år har varit annorlunda. Jag kommer berätta mer om det snart. Roligast med hösten är annars att se rutinerna forma sig runt barnen. Hur de blivit ett år äldre under sommarlovet – för det känns ju alltid så. Hur de hittar de som de ska gå med till skolan om morgnarna, nytt häng med kompisar, nya lärare och inte minst upplägg för Stella som börjat 4-an, och att deras idrotter är igång igen med full fart. Det är galet fullspäckade helger med matcher och tider som ska passas, men det är det roligaste jag vet. Denna helg blir det ungefär två hela dagar i handbollshallen, och på det ett par fotbollsmatcher för Max. Tack och lov är mina föräldrar här för att se matcher och underlätta den extra utmanande logistiken. Det är jag tacksam för.
Jag kompletterar mina hösttankar med en höstlista jag hittade hos Jennifer.
Vad är dina mål i höst?
- Att våga se framåt och ta chanser även om det innebär risker och krossar bekvämlighetszonens barriärer
- Att cykla mountainbike tills frosten kommer, kanske iallafall en gång i veckan? Eller, kanske ska jag inte begränsa mig till en specifik träningssort. Träning i naturen – vi säger så.
- Att ta upp och ta tid för några gamla relationer som jag saknar
- Att bestiga en topp jag ännu inte bestigit i Åre-trakten
- Att få in mer tid ihop hela familjen där det inte kretsar kring deras idrotter. En halvdag per helg då vi gör något speciellt tillsammans. Det är inte givet att få in med barn i ålder då de idrottar men fortfarande behöver mycket stöd (och vi är tränare åt varsitt barn).
Vad ser du mest fram emot?
Förutom de sköna, lugna dagar och kvällar som hösten bjuder på så måste jag förstås nämna höstens resor som jag ser enormt mycket fram emot – en weekend i Edinburgh med hela familjen och mina föräldrar och så höstlovsresan tillika vinterhalvårets stora familjeresa; Guadeloupe! Sköna dagar ihop med hela gänget, ungefär såhär;
Känner du dig klar med sommaren?
2018 var året då våren inte hann börja innan sommaren kom, och hösten knappt känts påtaglig under hela augusti. Fyra månader högsommar är något alldeles speciellt! Det vore illa om man inte kände sig klar, och jag som alltid är klar för höst är mer än nöjd. Tack sommaren 2018 – du var underbar, men det är helt ok att du är över nu!
Hur såg din höst ut för ett år sedan?
Då var jag missnöjd med vad sommaren levererat vädermässigt och njöt av att förlänga sommaren med en långweekend i italienska Ligurien. Vi intervjuade inspirerande Velovelo i podden och jag var med i direktsänd radio, jag köpte en elcykel som använts varenda vecka sedan dess – mitt bästa köp på många, många år, gjorde en helt underbar helg i Åre (som vi måste göra repris på i år!)
Höjdpunkten var dock tveklöst en alldeles speciell resa; till Miami och på Karibienkryssning.
Hur såg din höst ut för fem år sedan?
2013 tränade jag mycket verkar det som enligt bloggen, och det var perioden då jag som mest hängde på fina gymmet Rosa skrot – och jag körde regelbundet med Lofsan som PT (och detta år fick hon en fin utmärkelse och nämnde mig som en inspirationskälla i träningsbloggvärlden). Tänkt att det gått 5 år… Jag saknar verkligen den typ av träning jag då så ofta fick in i min vardag.
Barnen var 2,5 och 5 år. När jag ser tillbaka, eller ser andra i samma fas, så tänker jag ofta på att just den perioden var som mest intensiv. Två barn på från 1,5 och 4 till 4 och 6 är enligt mig med blicken i backspegeln den allra mest intensiva perioden med barn. Dessutom är man så oerhört mycket förälder då. Allt kretsar kring barnen, underhållning och utflykter. En dag utan lekland, barnbio eller bondgård eller – ja ni fattar – är ingen riktig dag. Typ.
Meja får inte riktigt samma typ av uppväxt som hennes syskon fick. Det är inte synd om henne, och det finns en del råd jag skulle kunna ge mig själv som mamma till barn i åldrarna jag nämner ovan. Ni som är där som undrar vad jag hade sagt? Chilla. Ungefär så. Och; De är mindre än ni nog tror.
Kul med att gå tillbaka och kolla i arkivet är också att jag kan konstatera att september 2013 var första gången jag skapade en egen kategori för resor i bloggen och uppmärksammade läsarna på den. Med andra ord har jag riktat mer mot resor i fem år nu? Men, det tog ett par år till innan jag renodlade ytterligare – det var mycket vardag med mest barn, åsikter och träning i bloggen på den tiden.
Vad var bäst och sämst med sommaren?
Bäst var det magiska vädret. Sen är det svårt att framhäva något speciellt – jag älskar blandningen vi får med Halmstad, Västkusten (Göteborg och Stora höga), Bohuslän (Tanumstrand, Grebbestad), Dalarna och Åre. De två sistnämnda var i mitt minne härligast, och det beror mest på att jobbet följde med mig första halvan av semestern. Stressnivåer, återhämtning osv.
Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?
Alltså… ingen, ungefär? Men jag hoppas hålla fart nog på läsningen för att kunna vara med på höstens bokklubbsträffar. Vi börjar med Factfullness och jag har nyss börjat – och ser så fram emot den läsningen. När jag får tid…
Vad blir ditt mest använda plagg i höst?
Träningskläder hoppas jag, och så vill jag bo i en skön, lätt oversizig långkofta. Har dock inte hittat den perfekta. Det får gärna vara någon i fantastisk kvalitet som håller många år, och jag är beredd att betala för det. Och så måste den stickas absolut noll – jag är enormt känslig mot ull. Tips någon?