2021. Jag scrollar snabbt genom mina bilder i telefonen. Hundratals ett år, kanske tusen? Passerar årstider, händelser. Sånt som jag fångar i vardagen, sådär i farten – för att minnas eller för att fånga en känsla där och då. Ett barn vid matbordet som gör sin läxa, en svettig selfie efter en rolig padelmatch, favoritutsikten hemma i Nacka, transporten till jobbet idag igen, ett lag som tackar motståndarna för matchen. Många många små stunder som utgör livet.
Och så bilder i massor från ett och samma ställe. De som representerar att något mer hänt – en alldeles speciell upplevelse, händelse, tillfälle. De som går lättare att boxa ihop. Som var en stor händelse i livet trots till dagarna färre än de där förstnämnda snapshotsen. En resa där jag minns tankarna kring dofterna, jag minns känslorna, minns hur själen mådde.
Så är det, livet. Består av många, oändligt många små vardagshändelser – och så spetsas med större upplevelser.
Jag älskar kontrasterna. Är fullt medveten om att vardagen är livet, men behöver de där andra tillfällen också – de där jag lever lite extra, skapar större minnen.
2021 har liksom 2020 varit mer av vardag och snapshots, och åren i sig hade egentligen inga starka ledord för året. 2020 var mitt ledord NUET och ja – det var ju exakt det som det fick landas i konstant, det mesta coronaåret hittills. Under omständigheterna gjorde jag det bra.
Och 2021 landade jag aldrig något ord. I en pågående pandemi så väljer jag ju inte själv? Omständigheter ändras konstant, och det spelar ingen roll vad jag vill när restriktioner påverkar möjliga ageranden? Hur jag tar det; jovisst. Men inte resten. 2021 var ett ledordslöst år och det var lika bra.
2021; Resorna
Men jag reste! Utomlands till och med! Och ja – inom Sverige förstås och inte minst till Åre. Där blev det 39 skiddagar vinter 20/21 så givet det var jag nog där kanske 6-7 vinterveckor och förutom det även sommar och höst så det är ju snarare en andra vardag mer än en resa? Två månader av årets tolv; vi lämnar alla ljuvliga Åredagar med den blandning mellan vardags, flex och semester den tiden utgör, och summerar mer kring resten.
Port de Soller, Mallorca
För första gången sedan corona blev en pandemi i februari 2020, strax efter vi kommit hem från italienska alperna vill säga, gav vi oss i juni iväg till Palma, Mallorca och vidare till en av mina allra mesta medelhavspärlor; Port de Soller. Vi hade länge tänkt att just den destinationen skulle få utgöra ”åter från pandemin!”-resan och att vi skulle hänga med vänner som fått saknats under ett drygt år, vid en skön pool med chill och drinkar och upplevelsebaserad träning i vacker miljö.
Well.
Riktigt där var vi inte riktigt. Att överhuvudtaget åka kändes totalt otänkbart bara två veckor innan (och såhär resonerade jag innan) – för vaccineringen dröjde ju, och länge avrådde UD. Men; det öppnade upp och vi hörde rapporter om förhållningssätt som tycktes hålla. Och så sent som kvällen innan tog vi ett beslut och så åkte vi – inte med vänner men i övrigt exakt så som vi tänkt. Vår resa till Port de Soller var fullkomligt underbar – som ställe, i tid ihop vi två, i livsnjutning och själsligt pirr.
Här kan du läsa mer om de underbara dagarna i Port de Soller och känslan av att på riktigt resa igen efter pandemin – ah den känslan!.
Georgioupolis, Kreta
Sommaren kom, och vi hade veckor utan planer. Mersmak från medelhav, längtan efter resa med familjen – bara vi. Där vi kan släppa allt vad vanliga vardagen heter. Så med samma korta varsel bokade vi när möjligheten dök upp en resa till Kreta. En vecka på ett familjärt hotell utanför en mysig by, tid för bara chilla, bada, äta, umgås. Vi åkte på paketresa för första gången på många, många år; i denna pandemi tilltalar den trygghet det ger. När världen öppnar upp som vanligt igen, någon gång när det nu är, är det inte detta sätt vi kommer att resa på – men veckan på Kreta gav det vi längtat efter i form av annan känsla och lata dagar tillsammans. Och våra semesterpengar in i en sargad ekonomi, beroende av turism som länge saknats – det kändes bra.
Jämtlandstriangeln, Åre
En av årets största upplevelser var att vandra Jämtlandstriangeln – någon jag drömt om i så många år. Tidigare har det fastnat i att jag när jag väl åker till Åre på hösten älskar just det så mycket och har svårt att slita mig och lägga dagar någon annanstans men tack pandemin för det distansarbete som kommit som en konsekvens; i år kunde jag göra både och. Jobba med fina pauser på Åres berg med Annika några dagar, och sedan utcheckad för vandring i 3 dygn med vänner längs Jämtlandstriangeln. Så så vackert och välgörande!
Sachsen Anhalt, Tyskland
Hösten bjöd också på en bloggresa för första gången på väldigt länge; till Tyskland och gulliga städer och fin natur i Harz ett par timmar söder om Berlin. Jag och Sofia fick maxat mysiga och aktiva dagar i fina Unescostaden Quedlinburg med omnejd. Läs mer om resan till Harz, Sachsen Anhalt (Quedlinburg mm) här.
La Rosiere, franska alperna
Åter till Alperna; vilken dröm! Tänk om det är symboliskt; att min sista resa innan pandemins intåg var just dit och så även årets sista 2021 – betyder det att 2022 kan bli något annat?
I december landade jag bland snöklädda alptoppar, njöt av fantastiska backar och fluffig lössnö och åt stora mängder fransk ost och charkuterier i vackra La Rosiere och Club Meds nya flaggskepphotell. Läs mer om Club Med La Rosiere här.
Vardagen och glimtarna
Så vardagen då. Så mycket grundat hemma i Nacka, så många små fina stunder. Men tuffa restriktioner – tänk att vi utanför hemmet inte fick sitta tillsammans vid ett bord hela familjen, att man inte fick vara ute sittande på en restaurang efter 20.30, att vi inte fick träffa vänner? Och allt som var inställt. Åh. Så mycket så himla, himla jobbigt. På ett sätt vill jag aldrig glömma – hur det kan vara. För att sedan kunna känna tacksamheten när vi är igenom. Kanske 2022? Please, låt det bli så!
Årets lyckligaste stund var nog, givet det, detta. Juni 2021 och första steget tillbaka till normalitet. Grät av lycka när jag fick min första vaccinspruta och visste att jag bidrog till en väg tillbaka till världens frihet.
Andra höjdpunkter från året är helgen med mina vänner på Västkusten i slutet av maj; trots restriktioner känslan att det var just den helgen det vände.
Och förstås diverse hotellupplevelser som dagen då världen fick komma till oss med the Sparrow hotell, vinter- och sommarnjutning på Ellery Beach hotel, invigning av fina Tapetfabriken hemma i Nacka.
Eller middagarna som vi kommit ut på när restriktionerna lättade något efter sommaren; värda att nämna extra är den mäktiga upplevelsen på Aira (som dock inte slog den på Frantzén 2020), premiär på omtalade Surfers (toppenbra!), rätt omtalade Le Petit Cochon (som jag inte tyckte var så speciellt) och förstås ett gäng gamla favoriter. Vi har haft alldeles för få kompismiddagar – något jag vill ha ändring på 2022 – men större barn som kan hålla ställningarna hemma har betytt möjligheter att komma ut en del. Det är jag glad för.
Träningen
Förtjänar träningen en egen rubrik? Well. Något värt att nämna är att 2021 är året då padel för mig gick från något jag testat och börjat ägna mig åt till något som blivit väldigt frekvent. Ärligt talat – i det vardagliga så är padel det roligaste i livet för tillfället. Så himla galet kul. 2021 har bjudit på ett snitt på säkert 4 timmar i veckan och utöver det ett gäng egenordnade americanoturneringar. Träningsgläjde i sin renaste form! Förutom det har jag tränat mer styrketräning än på många år och haft hjälp stora delar av året av PT, och såklart flåsat i naturen regelbundet – inklusive sprungit ett litet fjällopp. Varierat, roligt och kvantitet som huvudfokus med kvalitet som en aspekt i bakhuvudet – som jag gillar det bäst.
2021
Så ja. Tack 2021. Du innehöll en hel del fina stunder men är tveklöst ett år jag med glädje säger hejdå till. Året utan ledord, med covid i förarsätet av mitt liv istället för jag själv. Är glad att säga hejdå och öppna för nytt år!
