Så skönt!
Det funkade ju riktigt smidigt! Pengarna finns inom kort på kontot, och efter denna redogörelse tänker jag inte tänka mer på händelsen i resten av mitt liv. 🙂
Vad som till skillnad från Trygg Hansas ärendehantering inte var smidigt var alltså själva incidenten….
En badboll med tillhörande kropp befinner sig på balkongen. Det ringer i mobilen. Svarar, lägger på, men michelingubben orkar inte ens bemöda sig att lyfta den stora heffaklumpen för att lägga mobilen där den bör läggas – på bordet. Istället läggs den bredvid pösmunken på stolen. "Lisa" ropar Henke inifrån. Med ett stort stånk och med alla krafter som finns hävs den stora barbakroppen upp till stående position. Som i slow-motion flyger mobilen (Henkes dessutom!) ut över balkongens sida, vobblar några varv i luften – wouff wouff wouff – och landar på en vackert parkerad Volvo nedanför balkongen. Smack!
Stackars Volvon får såklart ett rejält jack i plåten. Henkes mobil klarar luftfärden från 4:e våningen utan en skråma (nåja – fungerar iallafall). Så kan det gå.
Hemförsäkringen täckte dock Volvoägarens självrisk, och vår självrisk blev 1200. Trist. Jag tänker dock skylla hela incidenten på mitt höggravida jag. 2 dagar var det till Stellas ankomst, denna söndag mitt i juli.
Sen att Henke aaaaaldrig skulle göra något liknande – den enda som är drulle i vår familj är jag – kan ju ändå svida lite. Det är av den enkla anledningen jag blir äkta glad – alltså inte skadeglad, utan glad – när han råkar göra något mindre smidigt (även om det inte är ofta), som att få en parkeringsbot. Känns ju som att förståelsen för till mig återkommande parkeringsböter, tappade telefoner och bonk i bilar framför då kan bli om inte hög så iallafall något högre…