Självorsakad trötthetsattack

Uj, vad trött jag är! Dags att gå och knyta sig.

Men faktiskt inte för att jag haft nattliga fajter med Stella. Inte alls. Hon har faktiskt sovit hela nätterna utan mat sedan mitt bakslag i torsdags. Inatt hade dessutom H jouren, och själv sov jag med öronproppar. Rätt tugnt också. För jag är nämligen trött för att jag var på fest igår, och inte kom hem förrän runt halv 3-tiden. Och inte behagade jag lägga mig då heller, utan fick lov att kolla lite hemnet igen och Facebook. Ja, jag är skadad. Men iallafall.
Fest! Det händer ju inte så ofta nuförtiden. Nu var det en av mina allra finaste vänner, M, som fyllde 30 och hade drinkparty i sitt hus. Vi hade urkul, det var skaka rumpa i vardagsrummet och hela konkarongen. Idag är jag dock glad att jag inte är mycket för sprit utan väljer bort detta för svagare varor med godare smak. 🙂 Har orkat med både visning och promenad och joggingtur och bebislek.

Det är lustigt det där förresten. Jag tas nog som en himla partyglad prick. Och det är jag också, utan tvekan! Fast ofta handlar det mer om ett härligt flow, att få en massa energi från att umgås med härliga människor och ha riktigt roligt. När jag var gravid och givetvis enbart höll mig till Carlsberg non-alcoholic på festerna var det flera som sa "Men…. Du är ju likadan nu också!" när jag röjde på dansgolvet, skrattade högst och inte behagade rulla hemåt förrän typ alla andra gått hem.
Sen vet jag inte vad jag vill ha sagt med det. Ett litet sidospår bara. 

Festen var iallafall grymt kul, och snacksen som serverades sammanfattade kvällen och värdinnan väldigt bra – lite extra allt. Extra glatt, extra pratigt, extra mysigt. Vad som serverades? Nachos med massa stora tallrikar med dipp bestående av gräddfil, rödlök och en hel massa Kalixöjrom. Underbart! 😉

Och får jag välja så skulle jag hellre ta lite trötthet från fest någon gång då och då än från eviga nattuppvak. Fast var sak har ju sin tid, förstås…

Tack för en grymt trevlig fest, M (och J), och än en gång grattis på din dag!