Eller inte förlorat kanske, men aldrig vunnet.
Ja, de som ser mig på Facebook har redan kunnat utläsa att vi senaste dagarna budat på ett hus. Det kom ganska plötsligt… Vi har kollat på lägenheter med ytterligare ett rum ett tag, men inte hittat något som kännts helt hundra. Vi har stor yta i vardagsrum-kök idag, och vill ha minst lika mycket rymd – svårt att hitta i lägenheter. Halvhjärtade span mot radhus/parhus har alltid dissats då vi inte är redo att öka avståndet till stan särskilt mycket.
Så dök det då upp, vårt drömhus. Allt var helt exakt som vi ville ha det, det fanns inte ett enda fel. Så vi vässade armbågarna och gjorde oss redo för att fajtas om detta unika objekt. Det kommer ut ca ett sådant om året. De senaste som sålts var i oktober 2008 och september 2007. Dvs, det senaste när det var som tuffast på marknaden, och det innan när det var högtryck. Jämfört med utropspriset på "vårt" hus var oktober08-huset +300′ och september07-huset +1050′.
I detta nu är huset uppe i +1000′ från utgångsbud. Helt sjukt. Och näe, det är inte vi som sagt. Vi hängde med ganska länge, men detta tycker vi inte att det är värt, hur grymt det än må vara.
Sorgligt känns det… men samtidigt så händer allt som händer av en anledning. Och nu vet vi vad vi vill ha… eller iallfall vilken känsla man ska ha i kroppen för att ge sig in i en budgivning. Så jakten går vidare, och tills vidare trivs vi i vår härliga lägenhet, precis som de senaste 3 åren.