Tack för alla gratulationer!
Japp, en bebis växer för fullt för tillfället. Jag är i vecka 14, och ankomst är i slutet av december. Så det lär väl bli något underbart datum som julafton eller nyårsafton eller nåt. 🙂 ”Håll i till januari”, är de flestas kommentar, men jag vet inte jag. Det blir ganska precis 2½ år mellan Stella och sitt syskon, men om nya bebisen väljer att kika ut 2010 så blir det ju två kalenderår – vilket jag inte skulle tycka var helt fel. Men såklart så spelar det ingen roll, och det vet man ju att bebisar, de kommer när de vill de. Och efterlängtade är de!
Det känns iallafall jättebra. De inledande veckorna har inte alls gått snabbare än förra gången, för de är bara inte roliga de där första osäkra veckorna. Tiden segar sig fram… Men bra har jag mått. Jag var enormt trött inledningsvis, typ första 8 veckorna, men H var lika trött den här tiden så det kanske bara var nåt i luften. 😉 Och det gick över sen, och nu mår jag som vanligt. Pigg, mår bra, tränar som vanligt och sådär. Det är jag tacksam över!
Men det här med att vara gravid, det är en så overklig känsla tycker jag. Kanske också en del för att jag inte märker supermycket rent fysiskt. Visserligen påverkar det mitt psyke, jag är så känslig och lätt-gråten (av glada saker framför allt), haha. Men iallfall, jag kan verkligen undra om det är någon där inne… Det är först efter måndagens CUB jag tänker på mig själv som gravid.
Men nu ska jag göra det, och det ska bli roligt att blogga lite om gravidsaker också – det missade jag ju helt med Stella. Som jag mått hittills så har det iallafall varit enormt lika, så det kanske blir en repris helt enkelt. Det kan man ju alltid hoppas, för allt gick så bra då. Jag håller tummarna.