Det uttrycket har fått en lite ny innebörd här de senaste två dagarna.
När Stella druckit upp sin flaska välling och ropat efter en för att man ska komma in och hämta den tomma flaskan, så har hon sagt ”mel lälling”. Och lite mer brukar hon då få. Både igår och idag har hon då tagit emot den påfyllda vällingflaskan, krypit ihop i fosterställning med den mot magen, och helt sonika somnat i sked med vällingen. Utan att ha druckit en droppe.
Haha.
Imorgon tror jag att jag värmer en flaska med vatten åt henne som hon får somna med. Eller kanske vore det idé att leta fram vetekudden.
Eller… så säger jag bara ”nej” så glömmer hon säkert av sin lilla idé lika snabbt som den uppkom. 🙂